Jag föddes på Österlen i januari 1942. Det var brinnande världskrig och vargavintern lamslog landet med sträng kyla och meterhöga snödrivor.
Vägarna var oframkomliga så jag såg dagens ljus i ett enkelt hus på landet. Snödrivorna nådde takskägget. Huset var dragit och värmekällan var en enkel vedspis. Nerstoppad i en vagga tillbringade jag min
första tid framför spisen för att hålla värmen. Kan tyckas att det var en tuff entré i livet men det blev bättre sen.
Växte upp med min storasyster i en familj där
far var murare och mor var hemmafru. En lugn och trygg uppväxt i ett landsortssamhälle. Kunskapen om omvärlden skapades i början av den lokala tidningen Ystads Allehanda och monopolradions enda kanal. Tv:n kom ju inte förrän
i slutet av 50-talet.
Kyrkan var något man accepterade och respekterade men man gick aldrig dit förutom vid barndop, konfirmation, bröllop och begravning.
De
fåtal frikyrkor som fanns på skånska slätten betraktades mest som samlingsplatser för världsfrånvända, udda människor.
De grundläggande kunskaperna om den
kristna läran fick man under lektionstimmarna i ämnet Kristendomskunskap och varje morgon sjöng man en psalm med läraren vid en enkel orgel.
Med den bakgrunden plus en studentexamen vid Högre
Allmänna Läroverket i Ystad gick jag så ut i livet 1963.
Livet, det började med utbildning till stridspilot i Flygvapnet men sadlade om och det blev jobb vid Televerket/Telia som avslutades
med pension 2002 med tjänsten som IT-Security Director vid Telias koncernstab i Stockholm.
Det blev också familj med ungdomskärleken Anita, två pojkar och ett boende på avstyckad lantgård
i Vinslöv.
I Vinslöv finns en Missionskyrka som för mig var en vit fläck på kartan. Jag visste i 35 år var byggnaden fanns men det som fanns på insidan var okänt och jag
var inte intresserad av att veta.
Men det skulle bli ändring på det!