2013-12-27

Kristendomens kärna

 

Från Jesu tid har det skrivits oändligt mycket om den kristna läran. Det har byggts kyrkor och katedraler. Det har hittats på en mängd utanpåverk som splittrat kyrkan. Det har bildats ett antal förgreningar och sekter som många gånger har visat stor intolerans mot varandra.  Det bedrivs djuplodande teologiska studier för att hitta ”sanningen” och mitt i allt detta blandas det in politik. Dessutom har det hittats på en massa regler för hur man ska vara som en ”sann” kristen. Det kan vara kläder, uppförande, umgänge, olika former av förbud, sätt att tillbedja etc. Olika regler beroende på vilken kyrka man tillhör. En massa världsliga påhitt som inte främjar tron.

Det är inte lätt alla gånger att vara kristen.

 Och ändå är det så enkelt!

Enligt min uppfattning kan allt sammanfattas i en enda mening. En mening som Jesus själv uttalade. En mening som om den tillämpas fullt ut skulle inrätta paradiset redan här på jorden. En mening som skulle stoppa all ondska och hat. En mening som skulle stoppa krig och förtryck. En mening som skulle stoppa rasism. En mening som skulle stoppa kriminalitet. En mening som får allt det andra i bibeln att falla på plats. En mening som skulle kunna räcka som predikan. Det behövs egentligen inget mer. Åtta gyllene ord.

 

”Du skall älska din nästa såsom dig själv”.

 

Så enkelt är det   -  och så svårt.

 Din nästa är nämligen alla människor på jorden.

Min första betraktelse kom till när jag nästan var klar med min Alpha-kurs. Jag var osäker och trevande hur jag skulle hantera allt det nya jag hade fått lära mig.

Den daterades 2004-01-12

 

Det kristna livet kan vara som en bokhylla från IKEA.

 Det var en gång en man som gick sig ut att köpa en bokhylla på IKEA. Det var en byggsats i många delar som man själv skulle fixa ihop till en stabil och fungerande bokhylla som skulle tåla alla de påfrestningar den skulle komma att utsättas för.

När han kom hem och packade upp så visade det sig att bruksanvisningen var tjock som en tegelsten och dessutom på grekiska. Man hade väl packat fel på lagret tänkte mannen men man är väl inte sämre karl än att man kan fixa till det här själv. Så märkvärdigt kan det ju inte va. Alltså ut med alla delarna på golvet där de låg i en enda röra och han blev då lite fundersam om han trots allt kanske hade tagit sig vatten över huvudet. Mannen tänkte att skaparen av den här hyllan vet ju givetvis hur man skall sätta ihop den, men var får man tag på honom. Han hittade inget telefonnummer till honom och kanske var det så att han inte ville bli störd av så triviala frågor. Han höll säkert på att skapa något annat.

 Mannen satte sig ner att fundera. Å ena sidan kunde han strunta i bokhyllan och lägga böckerna i kartongen som hyllan kom i. Delarna till bokhyllan kunde han lägga undan i garderoben så att ingen skulle se hans misslyckande. Det vore en lätt och enkel lösning. Å andra sidan visste han inom sig att han inte skulle känna sig riktigt nöjd med detta. Det skulle va något som saknades. Alltså tänkte han att om jag bara använder mitt goda förstånd så fixar jag detta. Med stort självförtroende satte han igång och skruvade och jobbade och slet och till sist stod han där med resultatet. Visst såg den ut som en bokhylla fast lite vind o skev var den allt och när han lastade på böcker märkte han att det började knaka och den riskerade att falla ihop. Det var uppenbart att det saknades något i konstruktionen men han kunde inte komma på vad det var.

 Då satte han sig ner och började att fundera igen. Jag kan ju inte vara ensam om de här problemen tänkte han. Det finns ju en bokhylla i nästan vartenda hem och dom han hade sett såg ju riktigt bra ut, i alla fall på håll, så de flesta hade ju fixat detta.

 Vad han inte visste var att alla hade samma problem som han. På grund av ett datafel i tryckeriet så hade alla fått en bruksanvisning på grekiska och väldigt många hyllor var ett lappverk med egenhändiga tolkningar av anvisningarna och det blev en massa nödlösningar för att hålla ihop hyllan. Det såg hyggligt ut på framsidan men baksidan var allt annat än vacker.

 Man skulle ju kunna fråga någon som hade monterat tidigare tänkte han men då skulle man ju avslöja sin egen inkompetens. Om man inte kan få ihop en så enkel sak som en bokhylla, då tror nog folk att man är lite korkad. Så under många år levde han med sin ofullkomliga bokhylla och funderade inte så mycket mer på den mer än att han fick vara försiktig med att belasta den för den tålde ju inte så mycket. Man kan väl säga att han förträngde problemet för han visste innerst inne att ju fler böcker han fick desto närmre kom han den stora kollapsen när allt riskerade att rasa samman.

 Så bar det sig inte bättre än att han en dag såg en liten annons om en användarförening som hette Alpha. Det var en sammanslutning av folk som hade insett att man alla hade samma problem med bokhyllan och kommit fram till att om man hjäptes åt skulle man fixa detta mycket lättare.

Mannen blev nyfiken och började gå på deras sammankomster. Där fann han att det fanns folk som kunde lite grekiska och kunde tyda bruksanvisningen ganska väl. Det fanns till och med folk som hade lyckats få kontakt med skaparen av hyllan och fått lite insidertips som dom gärna delade med sig. Resultatet blev att han efterhand fick klart för sig var bristerna fanns i hans egen bokhylla och han rättade till felen efterhand. Samtidigt växte det fram en trygghet inom honom för nu visste han att hyllan bara kunde bli bättre och bätttre och skulle säkert orka bära alla de böcker som den var avsedd för.

 När han väl kommit så långt insåg han att han hade kunskaper som även kunde vara till hjälp för andra i deras bokhyllebyggande och han försökte få dom att komma och lära sig mer i användarföreningen Alpha. Men många ville inte kännas vid att de hade halvdana bokhyllor och då gjorde han i stället så att kan i förbigående släppte ifrån sig några tips lite då och då så kunde de själva gå hem och i lugn och pröva tipsen på den skrangliga bokhyllan och kanske finna att de var ju inte så dumma i alla fall och blev nyfikna på att lära sig mer.

 Så visade det sig att denna lilla användarförening växte till sig över hela jordklotet och fler och fler bokhyllor började likna det som dess skapare hade tänkt sig från början och ännu har ingen sett slutet på detta, fast datafelet i tryckeriet är ännu inte tillrättat och bruksanvisningen är fortfarande på grekiska.

 

 

2005-02-14 kom nästa betraktelse.

Stödet

 Det var en ung man som fick en liten planta i sin vård. Han visste inte riktigt hur han hade fått den och han visste inte vad den hette men det verkade vara en klängväxt som försökte sträva mot himlen. Hur som helst så vårdade han den ömt och den växte snabbt. Han såg ju till att den fick den näring och vatten den behövde.

 Men snart insåg han att den behövde någon form av stöd för efter ett tag så hängde och slängde plantan lite hur som helst. Han tog en liten pinne och satte som stöd. Det räckte till en början men det visade sig snart att den var alldeles för klen. Pinnen orkade inte bära upp den växande plantan och till sist gick den av. Då tog han en lite grövre pinne och det fungerade bättre. Det varade ett tag. Sen såg han att pinnen var för kort. Plantan  växte snabbt och snart hade toppen inget stöd. Den bara hängde ner. Han oroade sig för plantan och fick ingen riktig frid så länge den inte hade ett bra stöd. Men han gav inte upp.

 Han tog en lite grövre pinne som var riktigt lång och satte som stöd så nu kunde plantan växa hur högt den ville. Ända upp i himlen tyckte han. Men så en dag kom en storm och vräkte omkull alltsammans så att stödet och plantan låg platt på marken. Det enkla stödet fungerade inte för sådana påfrestningar.

Då fick han en ny idé. Han tog ett rejält grovt trästycke, drev det långt ner i marken så att det var stadigt förankrad. Tog sedan en mindre bit av samma virke och fäste på tvären en bit ner från toppen.

Nu kunde plantan både växa i höjden och bre ut sig och ha bra fäste mot vilka stormar som helst. Nu blev det stabilt och tryggt.

 Då såg han vad han egentligen hade gjort. Han hade byggt ett Kristi kors! Han såg med ens likheten med sitt eget liv. Han växte också snabbt. Han fick ju all den näring han behövde för att växa rent fysiskt. Men han hade ingen riktigt bra förankring i tillvaron. Han svajade lite hit och dit allteftersom vindarna blåste. Hans gudstro fanns där nog från början men han hade svårt för att erkänna den och den var allt för svag och otillräcklig för att vara något egentligt stöd. Tron förbättrades lite grand efterhand men stod ändå inte riktigt pall för livets större påfrestningar. Den var inte något riktigt bra stöd.

Så kunde det ha fortsatt livet ut. Det fungerade någorlunda och han visste inte att det fanns ett bättre stöd.

 Men så en dag kom han fram till en punkt i livet som blev avgörande. Han erkände fullt ut Jesus Kristus. Då märkte han hur stödet växte och det fick den funktion han egentligen innerst inne hade saknat. Nu kände han, bildlikt talat, att han kunde luta sig mot korset och känna dess stöd i ryggen och stormade det riktigt ordentligt kunde han hålla fast i tvärliggaren. Sen kunde det blåsa vilka stormar som helst. Nu stod han pall. Nu behövde han inte oroa sig längre. Nu kände han sig trygg. Ett bättre stöd i livet kunde han inte finna.

  

 

  2005-04-09 fick jag inspiration till denna flyginspirerade betraktelse

Det flygande korset

 Det var en ung man som en dag bestämde sig för att lära sig att flyga. Han hade alltid längtat efter att komma upp i det blå och se världen från ett annat perspektiv. Utrustad med ett gott självförtroende, tillgång till ett lämpligt flygplan och med hjälp av en erfaren flyglärare upptäckte han att det gick överraskande snabbt att lära sig. Snart flög han omkring på egen hand. Han hade läst en flygarbok med titeln ”Att flyga är att leva” och nu instämde han verkligen i detta. Man kunde starta från ett gråmulet och trist flygfält för att strax efter bryta igenom molntäcket och fullständigt dränkas i ett flödande solsken. Ovan molnen var det alltid sol oavsett hur vädret var nere på marken.

 När det var klart väder kunde han se hur smått allting var nere på marken. Man fick liksom ett annat perspektiv på livet här uppifrån. Det som verkade vara stora hinder och problem när man stod på marken såg befriande enkelt ut när man såg det uppifrån.

 Han kunde nu styra planet som han ville. Det var han som bestämde. Upp eller ner, mot söder eller norr, öster eller väster. Han kunde rolla eller göra looping bara för skojs skull. Han kunde lugnt segla omkring och bara njuta av utsikten. Han kunde flyga lågt så att han såg kyrktornen från sidan eller högt så att han var tvungen att använda syrgas för att andas. Han kände fullständig frihet. Han var kung i luften. Ändå visste han att visserligen var det han som styrde planet dit han ville men det som höll det uppe i luften det var inte han själv. Det var en naturkraft. Ingen människa har sett denna så kallade lyftkraft hur mycket man än tittat upp i himlen. Ändå finns den där hela tiden och kan lyfta jättestora flygplan. Den som vågar pröva vingarna finner att denna kraft är oändlig.

 Om vingarna inte bär längre beror det inte på att lyftkraften saknas utan på mänskliga misstag. Piloten kan ju göra fel eller kan det bli fel på maskinen. Man har kanske slarvat med underhållet. Servicen i hangaren är minst lika viktig som pilotens skicklighet.

Om allt går åt pipan finns det dock en räddning. Fallskärmen!

 Den var han ytterst nära att behöva använda vid flera tillfällen. En gång var han centimeter från att kollidera med ett annat flygplan. En ren reflexmanöver fick honom att dra spaken i magen och han fann sig själv sittande i ett flygplan som stod rätt upp och ner som ett kors mot himlen.

 Ett kors! Javisst. Så kan man ju beskriva ett flygplan. En lång smal kropp med en tvärslå eller om man så vill en vinge en bit in från nosen. Om man ser flygplanet som ett kors kan man se många andra samband. Du styr ju själv ditt eget liv och det kan gå både upp och ner och hit och dit och det kan till och med i värsta fall krascha. Du kan välja ett avancerat, spännande och högtflygande liv och du kan segla omkring lite lugnare. Men vad är det för kraft som egentligen bär dig. Att tro på Gud är som att lita på en lyftkraft. Ingen har sett hans kraft men många har känt den. Den bara finns där. Om man vågar pröva vingarna det vill säga tro kan den bära dig högt. Man får ett annat perspektiv på tillvaron. Det som tycktes besvärligt i livet blir bagateller när man ser det uppifrån. Man inser att ovan de mörka molnen finns det ett evigt flödande solsken. Och skulle allt ändå gå på tok och det barkar rätt ner mot katastrofen så finns det en räddning. Din fallskärm är förlåtelsen. Den tar dig mjukt och försiktigt ner till marken och den ger dig en ny chans att ta dig upp igen och kanske lyckas bättre med din nya erfarenhet.

Att tro är som att flyga. Det behövs en lärare som lär dig vad som behövs för att du skall få kraften att bära. För att allt skall fungera måste det dessutom finnas en service- och underhållsorganisation dvs. en kyrka som ser till att tron hela tiden är i gott skick.

Men framför allt är det du själv som sitter vid rodren och styr som avgör om kraften får en chans att bära dig.

 Att tro är att flyga – att flyga är att leva.

 

 

 

2005-08-11 ville jag skriva om hur vår inställning till omvärlden påverkar oss mer än vi tror. Vi har trots allt valfrihet i vår världssyn.

 Glasögonen

 Det var en ung man som tyckte att han såg världen lite otydligt. Han var lite osäker på hur han skulle tolka synintrycken. Han trodde han hade ett synfel så han gick till en optiker för att skaffa sig ett par glasögon. Innehavaren var en äldre man med en mycket behaglig utstrålning. Han var klädd i en fotsid klädnad som fick det att se ut som han svävade när han rörde sig för man kunde ju inte se fötterna.

 Den unge mannen förklarade att han ville se världen lite tydligare. Då fick han ett par glasögon som han genast tog på sig och gick ut. Nu såg han knivskarpt. Det blev en smärtsam upplevelse. Nu fick han se världen i all dess skröplighet.

Han såg hat, han såg ondska. Han såg krig. Han såg intolerans och förtryck. Han såg egoism och omåttlig girighet. Han såg kriminalitet. Han såg falskhet och otrohet. Han såg fattigdom. Han såg miljöförstörelse. Han såg allt det elände som människor kan åstadkomma. Med andra ord han såg helvetet på jorden.

 Han tyckte fruktansvärt illa om allt han såg men hade svårt att värja sig. Det liksom smittade av sig. Han kände att han mot sin vilja drogs in i det negativa beteendet. Han blev själv en del av denna eländiga värld. Han blev hård, kall, bitter och egoistisk. Det ledde till att ingen gillade honom och inte gillade han nån annan heller. Dom människor han såg var inte några att älska precis. Han kände till slut att han var tvungen att göra något för att komma från detta. Annars skulle han själv gå under i allt detta destruktiva.

 Han gick tillbaka till optikern och klagade på glasögonen. Han ville inte se den onda världen. Den gamle mannen log och sa att han förstod honom och gav honom ett annat par som han lovade skulle vara bättre.

 Så snart han tagit dom på sig såg han en annan värld.

Han såg kärlek och omtanke om sin nästa. Han såg människor som levde i frid. Han såg förståelse för andra och hjälpsamhet. Han såg givmildhet. Han såg ärlighet och trofasthet. Han såg uppoffring för andra medmänniskor. Han såg tolerans mot andra åsikter. Han såg människor som värnade om den fantastiska naturen på vår jord. Med andra ord han såg det kristna budskapet i full praktik.

Han blev så god och glad och började själv sprida värme omkring sig. Alla trivdes tillsammans med honom. Efter ett tag märkte han dock lite kritik mot sin världssyn. Många tyckte han var alltför blåögd som bara såg allt som var gott men blundade för allt det onda. En del tyckte att han placerade sig på en sorts godhetens piedestal och bara umgicks med likasinnade och liksom slöt sig i en kokong tillsammans med dessa och blundade för resten av världen. Han insåg själv till slut att han nog var lite väl enögd så han gick tillbaka till den gamle optikern en gång till.

Denna gång märkte han när han passerade dörren till optikerbutiken att den var lite speciell. Den bestod av fyra glasrutor. Två mindre upptill och två långsmala under dessa åtskilda av spröjsar i trä. De såg ut som ett kors mot en skimrande bakgrund.

 Han förklarade sitt dilemma. Den gamle mannen log och sade att han hade väntat på honom och gav honom ett nytt par glasögon. Nu hade optikern satt ett glas från det första paret glasögon och ett glas från det andra i nya bågar. Nu kunde han se både den onda och goda världen på samma gång. Det fanns dock en inbyggd finess. Det glas som visade den goda världen var kristallklart och fint medan det andra var färgat som glaset i solglasögon. Han såg den världen också men den var mera dämpad och blev inte så påträngande. Det var det goda som dominerade och som styrde hans livssyn samtidigt som han var medveten om det onda. Han kände sig verkligt nöjd med de nya glasögonen.

 Då vaknade han. Han insåg att han hade drömt alltsammans. 

 Han funderade på vad drömmen kunde lära honom. Det finns både ett helvete och ett paradis mitt ibland oss. Vi väljer själva vad vi vill fokusera på. Om man låter intrycken från den goda världen dominera blir man själv en del av den. En ambassadör för kristen etik som kan förändra världen till vad vi vill att den skall vara. För honom var det sistnämnda ett lätt val.

 Med lätta steg gick han ut i sin nya balanserade värld.

 

 

 

 2005-10-12 hade jag lite funderingar kring hur man kan ta till sig det kristna budskapet

Automaten

Det var en ung man som var ute på långpromenad. Efterhand som han gick blev han varm och törstig och han längtade efter något att dricka. Efter ett tag hittade han en läskautomat. En sån där maskin som man stoppar ett mynt i. Myntet sätter igång en liten process i automaten som utvärderar om det är ett giltigt mynt innan signal ges till den del av maskinen som lämnar ut läsken.

Han stoppade på ett mynt och väntade men ingenting hände i apparaten mer än att myntet med ett litet klirrande föll ner i springan för returmynt. Lite irriterad stoppade han på myntet igen. Samma resultat. Han kollade myntet. Det såg ut att vara helt okej. Han prövade igen men nix, ingen läsk.

Det måste vara fel på apparaten tänkte han och gav den en smäll. Den reagerade inte. Det gick inte att tvinga den ens med våld. Men så hittade han ett annat mynt i fickan och stoppade på det istället. Nu hände plötsligt något. Det surrade och rasslade och skramlade och plopp, så kom det ut en kall läskburk. Han drack innehållet med välbehag och fortsatte sin vandring med ny energi samtidigt som han funderade på om det var apparaten som varit svårflörtad eller om det var någon skillnad på kvalitén på mynten.

När han kom förbi automaten på hemvägen var han törstig igen men nu hade han bara det kasserade myntet kvar. Han tänkte att man kan väl pröva en gång till och stoppade på myntet och si, till hans förvåning så rasslade det till i apparaten och ut kom en läskburk. Och än en gång funderade han på om det var automaten som var svårövertygad eller det var mynten som inte höll tillräckligt god kvalitet.

 Han kom då att tänka på när han lyssnat på en predikan eller läst nån andlig text. Orden stoppades ett efter ett in i hjärnan men ofta hände ingenting där. Vart orden tog vägen visste han inte men även människor var ju av naturen utrustade med en returspringa så de kanske kom ut den vägen.

Var det fel på mottagaren eller var det fel på orden? Han visste inte riktigt men var ändå klar över att var orden inte dom helt rätta så hände absolut ingenting. Det gick inte att tvinga in något. Lyckligtvis inträffade ibland något alldeles speciellt i den här ordmatningsprocessen. Det började surra i hjärnan, orden utvärderades noga och det satte igång en process som slutade med att orden föll rätt ner i hjärtekammaren och liksom släckte en inre törst. Det var skillnad på ord och ord. Hur välformulerade dom än såg ut. Fast de som inte dög vid ett visst tillfälle kanske passade bättre vid ett annat.

Han mindes särskilt några rader som han läst i Rick Warrens bok “Leva med mål och mening. Vad i hela friden gör jag här”? och som gick direkt till hjärteroten.

 Livet handlar om kärlek. Ett liv utan kärlek är egentligen värdelöst.

 Kärlek kan också uttryckas i relationer. Fyra av de tio budorden handlar om relationen med Gud medan de övriga sex handlar om relationen med medmänniskorna. Relationer, inte prestationer eller samlande av ägodelar är det som betyder mest i livet.

Den som ligger på sin dödsbädd säger aldrig “Hämta hit min bankbok, mina medaljer, mina diplom. Jag vill se på dom en gång till innan jag dör”. Han vill istället ha de människor omkring sig som han har skapat goda relationer till. Vishet är att lära sig den sanningen nu och inte när man ligger på dödsbädden.

 Kärleken till dina medmänniskor kan också uttryckas i tid. Tiden är din mest dyrbara gåva. Du kan tjäna mer pengar men du kan inte skaffa mer tid. Du har bara en viss mängd av den. Din tid är ditt liv. Det är därför som den främsta gåva du kan ge någon är din tid.

 Livet är till för att delas med andra.

  

 

 2005-12-06 läste jag om de senaste rönen inom rymdforskning och fick inspiration till följande.

Det osynliga

 Tänk dig att du kunde sätta dig i en rymdfarkost som i ett nafs kunde ta dig runt i universum.  På väg ut skulle du först se vårt fantastiskt vackra blåskimrande jordklot som lyser som en juvel i den svarta rymden. Sen skulle du se vårt solsystem med alla planeterna som roterar runt solen. Därefter ser du att vårt solsystem bara är en liten, liten del av galaxen Vintergatan som i sig innehåller hundratals miljarder stjärnor. En del större, en del mindre än vår sol. När du lämnar Vintergatan upptäcker du att det finns fler galaxer. Närmare bestämt hundratals miljarder med vardera många miljarder stjärnor.

Du ser våldsamma förändringar i en del galaxer. Stjärnor som föds och stjärnor som dör. Du ser hela galaxer som håller på att bildas och som ibland kolliderar med varandra och du ser fenomen som du inte ens kan sätta ord på. När du far runt i detta hela tiden expanderande universum ser du att denna ofattbara mängd stjärnmateria är koncentrerad i galaxer medan det mesta av rymden mellan galaxerna tycks vara tomrum. När du åkt runt i hela universum och sett alla galaxer far du hem igen med vetskapen att du sett allt som finns att se. Ditt intellekt säger dig ju att det som inte syns det finns inte. Alltså finns det miljarder gånger miljarder stjärnor i universum men det mesta är ändå tomrum.

  När du kommer hem återger du dina upplevelser för en rymdforskare och får till din förvåning höra att trots att du sett allt som finns att se så har du ändå bara sett 4 % av den befintliga materien i universum. Resten, 96 %, består av en materia som inte syns för det mänskliga ögat och det märkliga är att det tycks vara denna osynliga materia som med outsinlig kraft styr vad som sker i universum. Denna påverkan är mestadels mycket långsam och svår att observera men ibland kan den explodera i dramatiska förvandlingar av materien. Förbluffad inser du att när du trodde att du sett allting i hela universum hade du egentligen knappt sett någonting. Lite tvivlande är du allt så du ber vetenskapsmännen att bevisa att deras teori stämmer. Då svarar de att med nuvarande teknik kan man inte visa den för ögat osynliga materien men man vet att den finns för man ser dess påverkan på utvecklingen i det synliga universum.

Det tycks vara det osynliga som med fast hand styr det synliga.

  Nu har du fått något att fundera på. Du tyckte du hade koll på hur världen fungerar men det finns kanske saker som man inte kan se eller ta på men som ändå har betydelse för ditt liv. Så är det ju också med gudstron. Guds existens går ju inte att bevisa med vetenskaplig teknik. Ändå kan så många vittna om denna osynliga kraft som påverkar deras liv. För det mesta väldigt långsamt och diskret men ibland med plötslig omskakande kraft. Denna kraft finns där hela tiden men det är sällan man kan peka ut den annat än genom vittnesbörd om händelser i människors liv. Det finns nog mer i ditt liv än vad ögat kan se.

Det osynliga är starkare än det synliga.

 

  

 

  2006-08-22 kom de här tankarna

Höst, en härlig årstid

 Sommar: värme, ljusa nätter, ute-konserter, semester, bad, avkoppling, resor, grillparty, lek. Naturen står i sin fulla prakt, allting går på toppvarv, kan livet bli bättre?

 Höst: skördetid, svalare, mörka nätter, innesittarkvällar, tända ljus, bokläsning, lugnare tempo, eftertänksamhet, sommarminnen. Naturen förbereder sig för den långa vilan som så småningom leder fram till en ny vår. Livet är inte så dumt nu heller.

 Visst kan man likna livet vid årstiderna. Efter ungdomens vår kommer det aktiva yrkeslivet då allting skall hända och allt snurrar fort. Kanske familj och barn, karriär, möjligheter, uteliv. Man är stark och orkar. Livet tycks oändligt långt.

 Vid pensioneringen lugnar det ner sig, saker och ting får ta sin tid. Allt är inte lika viktigt. Minnena vårdas. Insikten att livet har ett slut börjar göra sig påmind. Vid allhelgonahelgen minns vi dom som redan gått före oss till den vila som leder till återuppståndelsen. Som kristna är vi lovade en ny vår. Visst är livet härligt!

 

 

 

2006-06-13 gjorde sig vinden påmind

Vinden och den Helige Anden

 En av de stora naturkrafterna är vinden. Den går inte att styra. Den lever sitt eget liv. Den kan blåsa i vilken riktning som helst. Den finns överallt. Den tar aldrig slut. Den kan visserligen vara helt stilla ibland och inte märkas det minsta. Ändå vet du att den finns där nånstans. Alla människor blir berörda av den. Ofta är den en behaglig fläkt men det händer att den vänder upp och ner på naturen och människorna. Den kan också fungera som en energikälla.

 Ingen har sett vinden. Ingen har fångat den men man vet att den finns där genom att man kan se och känna resultatet av dess kraft.

 Man kan gå mot den men det kräver betydligt mer kraft än att följa vinden dit det blåser. Man kan på olika sätt försöka skydda sig mot den men om den blir tillräckligt stark kan du inte stå emot. Du sveps bara med.

 En annan egenhet den har är att ibland skingra lösa partiklar som sand eller löv och sprida över stora områden och ibland tvärtom samla alltsammans i stora högar. Nästan som den leker och spelar små spratt.

 Den Helige Anden påminner om vinden. Ingen har sett den. Ingen kan fånga den. Ingen kan styra den. Den lever sitt eget liv.

 Den finns överallt och kan påverka människor som den vill. Som energikälla, inspirationskälla, vägledare, pådrivare, tröstare.

 Det är genom resultatet av den Helige Andens arbete som man kan ana dess existens.

Den kan påverka dig milt och behagligt om du är lyhörd för den men den kan också verka med en kraft som du inte kan parera hur mycket du än försöker streta emot.

Ibland tycker vi att den spelar oss små spratt och hittar på saker med oss. Den får oss att gå i riktningar som vi inte riktigt hade tänkt oss och ibland föser den oss samman med människor i nya oväntade sammanhang. Människor som ger oss ny näring i vår andliga utveckling.

 Det kristna livet kan vara riktigt spännande!

 

 

 

 2006-03-10 var det ljuset som ville ha uppmärksamhet

Ljuset

 Det var en ung man som promenerade varje dag en viss sträcka i naturen. Han tyckte inte det var något särskilt märkvärdigt med den promenadsträckan. Han såg lite kajor och gråsparvar, några tallar, granar och björkar, en liten damm med grumligt vatten och en och annan människa som han mötte och avmätt nickade emot.

Det såg ungefär likadant ut från dag till dag. Han tänkte egentligen inte så mycket på det utan gick sin runda mest för att få en nypa frisk luft. På hösten kunde det dock ibland va riktigt tråkigt då dimman lägrade sig och fukten dröp från träden. Såna dagar kröp han liksom ännu mer in i sig själv för att slippa se tristessen och det blev knappt ens en nick mot andra som han mötte.

 Men så en dag hände nåt märkvärdigt. Han hade kommit iväg extra tidigt på morgonen. Solen stod fortfarande lågt på himlen men sände klara strålar ner i naturen. Det var fortfarande kvar lite nattfukt och nu bröts solstrålarna i vatten- dropparna så att de gnistrade som ädelstenar. Fåglarna satte igång med en ljudlig konsert och vackrast sjöng de som satt gömda inne i buskagen. Därinne fanns det tydligen dolda talanger. Dammen reflekterade ljuset så att den blev blå som himlen. Ljuset silade ner mellan trädstammarna, speglade sig i det skira morgondiset och fick de annars så oansenliga träden att framstå i en nästan överjordisk skönhet. Människorna han mötte gick med ett stort leende på läpparna och alla hälsade vänligt på varandra.

 Han blev nästan förstummad. Det var ju samma lite trista promenadväg. Inget hade egentligen ändrats. Samma buskar, samma träd, samma damm, samma människor, samma fåglar. Ändå var inget sig riktigt likt. Han kände en inre glädje och förtröstan. Han insåg att det var ljuset som hade gjort förvandlingen.

När han tänkte efter hade han nog sett liknande mornar förut men liksom ändå inte noterat det eftersom han var så upptagen av sina egna vardagsproblem.

Nästa dag var solen dold i moln men minnet från soldagen fick honom ändå att se omgivningen på ett mera positivt sätt. Han gick mycket lättare och visste att snart bryter ljuset fram igen. Nu fanns det något att se fram emot.

 Han tänkte att det här var rätt likt livsvandringen. Man trampar på i den grå vardagen. Man har samma rutiner varje dag. Inget särskilt märkvärdigt. Men så en dag slår kärleken till och allt blir annorlunda från den dagen. Och precis som solen kan den bryta fram om och om igen. Kärleken mellan människor är vår viktigaste drivkraft. Utan kärlek är livet bara grått.

 Men det finns en dimension till tänkte han. Det allra starkaste ljuset är nog det kristna kärleksbudskapet som fortfarande efter 2000 år lyser lika starkt och ger miljoner människor glädje och förtröstan i sina liv. Ett ljus som lyfter upp oss från vardagen. Ett ljus som får även det oansenliga och gråa att stråla. Ett ljus som är som en ledstjärna när det är mörkt. Ett ljus som lockar fram dolda talanger. Ett ljus som inte går att släcka. Ett ljus som sprider sig ju mer man använder det. Ett ljus som gör räddhågade modiga. Ett ljus som förvandlar kalla hjärtan till varma.

 Var kommer då detta ljus ifrån?

 Johannes 8:12 ”Jesus sade, jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

 

 

 

2007 hade jag länge gått och funderat på hur jag ville beskriva splittringen inom kyrkan. Jag visste från början att det skulle handla om vatten men inte mer. Det tog 9 månader innan det hade mognat så att jag kunde skriva, men då gick det snabbt.

Droppen.

 Du har nog hört tals om att den kristna tron kan börja som ett litet senapsfrö och sedan växa sig stort som ett träd om det hamnar i rätt miljö. Man kan också se begynnelsen till en tro som en liten regndroppe som faller ner från himlen. Det finns ju oändligt många platser på jorden som en regndroppe kan falla ner på så låt oss följa en droppes öden.

 Första gången just denna trons droppe nådde jorden hamnade den i något som såg ut som ett ökenlandskap. Det var ateisternas land. Här fanns inget trosliv att tala om. Allt var förbränt och pinat. Här blev droppen inte långvarig. Här fanns inget för honom att göra. I solens hetta avdunstade han snabbt och åkte upp i himlen igen. På vägen upp såg han att ökenlandskapet inte var alldeles hopplöst. Det fanns små oaser med friskt härligt vatten. Det fanns alltså små kristna församlingar även i de mest fientliga miljöer.

 Nästa resa ner på jorden var inte mycket bättre. Nu hamnade han i ett land fyllt av snö och is. Det var de liknöjdas land. Här kunde han stanna så länge han ville, förvandlad till is. Det var ju bekvämt i och för sig men människorna brydde sig inte om honom. Tron var mest en formell historia som plockades fram vid bröllop, barndop och begravning. Övriga tider låg den på is. Nu hade droppen dock tur. Någon behövde lite varmt vatten, tog den isbit som droppen fanns i och värmde upp den så mycket att han förångades igen och han kunde påbörja en ny resa. Det var ju en styrka som droppen hade. Den var oförstörbar. Hur illa den än behandlades kunde den komma tillbaka. Precis som tron.

 Nästa gång siktade han på att träffa en riktigt troende församling. När han plumsade ner märkte han att han hamnat i en stillastående vattengöl. Han hade träffat på en liten kristen sekt. Han kände sig mycket välkommen. Till en början tyckte han att det var varmt och skönt i den lilla gölen men han märkte snart det var rätt grumligt och andefattigt där. Nere på botten fanns bara förkvävande dy. Det fanns inget tillflöde av friskt vatten. Inga impulser utifrån var tillåtna. Gölen var helt isolerad från omvärldens friska vatten. De som bodde där var märkbart påverkade av syrebrist som det blir i sådant stillastående vatten. Syrebristen gjorde att de inte själva märkte vilken dålig miljö de befann sig i. Man trodde sig vara förmer än andra församlingar. Man hade tagit patent på det som man trodde var den rätta läran. I själva verket var den en blandning av bibeln och pölhövdingens egna idéer. Droppen vantrivdes men kunde inte ta sig ur denna instängda miljö. Inte förrän pölen mer eller mindre torkat ut och solen kunde förånga det som var kvar av vattnet.

 Nästa gång han föll från himlen gick det riktigt bra. Nu hamnade han i en liten fjällbäck. Här var en kristen församling full av liv som hela tiden fyllde på med nya friska droppar. Här fanns möjligheter till ett rikt liv. Här var man inte rädd för nya intryck och här fanns en strävan att förena sig med andra små vatten- drag. Rinnande vatten är ju till stor glädje för alla som kommer i kontakt med det liksom en tro som är fri och rörlig. Vatten har en obändig längtan till havet och söker hela tiden vägar för att nå dit. Och hela tiden tjänar den människorna som dryck, som transportmedel, som energigivare, som reningsmedel etc. Precis som tron som tjänar människorna som inspiration, som stöd, som vägledning eller om man så vill allt som underlättar livsresan. Den lilla trosdroppen insåg att ensam kunde han inte åstadkomma mycket men om han förenade sig med andra droppar kunde han påverka världen. Droppen följde med strömmen som förde honom till en å som förde honom till en större församling, en sjö. Där stannade han ett tag för det var en frisk och härlig sjö med mycket liv. Men längtan till havet drog så han fortsatte resan nu i en flod som bara blev större och större. Nu blev resan lite mer komplicerad för floden växte genom att ta emot olika biflöden. En del var rent och friskt vatten men det kom också tillflöden som var förorenade och grumliga. Det var församlingar som blivit påverkade av falska profeter. Ibland blev det nästan övermäktigt men floden klarade sig genom att hela tiden ta emot nytt friskt källvatten.

Efter en lång färd hamnade han så småningom i en av oceanerna. Oceanerna var som de stora kristna världskyrkorna. Var och en var självständig men stod ändå i kontakt med varandra. Här var milliarder trosdroppar förenade i ett hav som var mäktigare än någonting annat. Det hade en enorm kraft. Det var oövervinneligt. Det kunde rymma hur mycket liv som helst.

Nu var han hemma.

 

  

 

 2011-03-20 fick jag en idé att skriva något om hur det skulle kunnat se ut om Jesus börjat sin jordevandring här och nu och inte där och då.

Jesus från Ignaberga

Låt oss göra ett tankeexperiment.

Tänk om det som inträffade i Nasaret och Jerusalem för 2000 år inte inträffade då utan här och nu.

En dag kommer det en man till torget i Vinslöv och börjar tala om jungfrufödsel, att han är Guds son, att han kan hela sjuka och det ryktas till och med att någon sett honom gå på vattnet på Finjasjön. Han förkastar den etik och moral vi lever efter och vårt materialistiska liv. Han vill införa ett nytt sätt att leva våra liv. Han talade hellre med A-lagarna än de välanpassade i samhället. Några anhängare fick han i och för sig men det var inga som var ansedda i samhället och inte mycket att bry sig om. Men – det var ändå något i hans personlighet och sätt att tala som gjorde folk nyfikna på honom.

Folk undrar vem är han?

Det visar sig vara en man i 30 årsåldern som är känd som snickarens påg i Ignaberga.  En kille som när han växte upp var som alla andra, kanske lite tillbakadragen, men brådmogen när det gällde religiösa frågor. Det var annars inget särskilt med honom.

Men nu hur skulle vi reagera?  Ingen skulle väl tro honom. Ganska säkert skulle vi anse honom vara spritt språngande galen och skicka iväg honom till närmaste psykiatriker. Han måste få behandling för sin galenskap. Det finns ju piller för att bota sånt.

Hade han kommit från något exotiskt land långt bort ifrån så kanske man i alla fall skulle ha lyssnat på honom en stund och tyckt att det var exotiskt men snickarens påg från Ignaberga. Nä - där går gränsen.

Om vi sen förflyttar oss ytterligare 2000 år framåt i tiden så visar det sig att det vallfärdar folk från hela jorden till Vinslöv med omnejd för att få uppleva de platser där denne grundaren av en ny världsreligion hade vandrat och verkat bland folk. Och de skulle förvånas över hur kallsinnigt vi hade behandlat honom.

 

Låt oss återvända till tiden då det verkligen hände för 2000 år sedan. Hur kunde Jesus lyckas så bra när han egentligen hade hela det etablerade samhället emot sig? Jo, han vände alla motgångar till något positivt! Ju mer han blev angripen desto starkare blev han. Det ultimata angreppet mot honom var ju när han korsfästes. Då kunde han ju bevisa att han verkligen var Guds son genom att återuppstå på den tredje dagen. Hans fasansfulla död förvandlar han till en lysande seger över sina motståndare.

Vad hade hänt om han levt tills han var 83 år och avlidit som alla andra av någon vanlig sjukdom? Han hade snart varit glömd.

Vad hade hänt om apostlarna hade fått verka i lugn och ro i Jerusalem? Förmodligen hade det stannat vid en lokal kyrka där som inte hade spridits nån längre sträcka.

Det var förföljelserna som möjliggjorde den snabba spridningen. Steningen av Stefanos, den förste martyren, fick de nykristna att fly åt alla håll, så långt bort från Jerusalem som möjligt.  Där började spridningen. Det som i ögonblicket såg ut som en katastrof för de kristna vände Gud till en stor framgång.

Sen kom den värsta förföljaren av dom alla, Saulus och jagade de nykristna. Alla kristna skulle utplånas sa han och han var effektiv. Han var verkligen de kristnas fiende nr ett! Den motgången vändes snabbt till något mycket positivt genom omvändelsen. En fiende försvann och en förkämpe skapades i samma ögonblick. Gud vände hans energi till något positivt.

Paulus satte igång en ofattbar snabb spridning av budskapet till en mängd städer runt östra Medelhavet. Han grundade den ena församlingen efter den andra. Problemet var bara att när han reste vidare och församlingarna blev utan en karismatisk ledare så började det urarta på sina håll. Man blev oense om vad som egentligen skulle gälla i församlingen och det förekom en massa avarter som definitivt inte hörde hemma i den kristna kyrkan.  Men även det vändes till något positivt. Paulus blev ju tvungen att skriva brev till de olydiga församlingarna och förklara vad som verkligen gällde. Perfekt, breven sparades, kopierades och blev ytterligare ett sätt att föra ut budskapet ända till vår tid då vi kan läsa dom som en viktig del i vår bibel. Nåt som från början såg ut som ett misslyckande blev återigen till en framgång.

Nästa förföljelsevåg kom i Rom där kejsaren gjorde så gott han kunde för att ta död på de här konstiga människorna som kallade sig kristna. Deras oförskräckthet inför döden gjorde då bara att allt fler blev övertygade om att det här var en lära som gick utanpå allting annat. Det slutade ju med att till och med kejsaren fick ge sig och ansluta sig till den kristna läran. Nu togs det stora klivet.  Detta var ju en perfekt timing för romarriket var ju i stark expansion vid den här tiden och budskapet spreds med deras erövring i större delen av Europas. Det var bara vi här längst uppe i norr som inte kristnades i denna våg.

Nu blev det de hedniska vikingarna som ställde till med elände för de kristna men deras härnadståg fick dom ju i kontakt med kristenheten och snart nog blev även dom omvända.

Så småningom kom kommunismen som avskaffade Gud och stängde kyrkorna. Inget fick konkurrera med den kommunistiska ideologin. Det tog bara en mansålder så sprack det systemet och kyrkorna blomstrar nu i de länderna.

Så har det varit hela tiden ända från Jesus egna dagar att ju mer kyrkan har angripits desto starkare har den blivit!

Vi ser idag en ökande förföljelse av kristna runt om i världen och särskilt i muslimska länder där man i värsta fall får sätta livet till för sin tro. Vi tycker detta är avskyvärt men jag tror att detta också kan vara en del i Guds plan för att stärka den kristna kyrkan.

 

Bön

Herre vi vet att du kan vända förföljelse av vår kyrka till något positivt och vi ber att du låter din skyddande hand vara med de kristna som förföljs för sin tro och vi ber att du ger dom förföljda styrka att uthärda och ger dom hopp om en bättre framtid.

I Jesu Kristi namn amen.

 

 

 

2011-09-07 ville änglarna göra sig synliga.

 Änglar finns dom?

 

Visst finns det änglar. De flesta människor, troende eller icke troende,  har säkert någon gång i sitt liv funderat på denna fråga men få har verkligen satt sig in i vad änglar egentligen är för väsen och var de kommer ifrån. Man talar gärna t.ex. om skyddsänglar utan att gå djupare in på vem som skickat dom och varför.

Om man vill använda bibeln som kunskapskälla finner man att änglar omnämns nästan 300 gånger sammanlagt i GT och NT. Där får vi bl.a veta att änglarna är skapade av Gud och är ”andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen”. De är alltså Guds redskap.

Har du sett en ängel? Knappast troligt eftersom dom är osynliga. Dom kan dock i verkliga undantagsfall visa sig i någon form av gestalt. Det finns också beskrivet i bibeln. Dom kan också inta en rent kroppslig gestalt och se ut och agera som vilken människa som helst men om du träffar på en sådan förstår du förmodligen inte att det var en ängel du mötte. Dom är alltså verkligen diskreta men du kan vara övertygad om att dom finns där även för dig och har säkert hjälpt dig många gånger utan att du har förstått det. De flesta brukar hänvisa till att det var turen eller den egna skickligheten som hjälpte i en besvärlig situation.

Änglarna tar personligen hand om oss. Bibeln bekräftar att vi är föremål för deras  individuella omsorg. Skall man då tillbe änglarna? Nej det är bara den treenige guden som är föremålet för tillbedjan. Änglarna är bara hjälpare.

Vi har ju en osynlig hjälpare till, den helige Ande. Vad är det då för för skillnad på dessa hjälpare.  Kortfattat kan man säga att änglarna verkar i miljön runt omkring dig det vill säga ditt yttre liv medan den helige Anden verkar inom dig i ditt inre, andliga, liv.

Tänk vilken omsorg Gud har om oss och tänk om fler vore medvetna om detta!

 

 

 

 2012-08-27 Tankar kring ett ämne som ingen kommer undan.

 Döden är en förutsättning för livet.

 Människans största skräck och fasa är nog i de flesta fall döden. Vi vill ju att våra nära och kära inte ska försvinna från oss. Har vi husdjur vill vi att de ska leva så länge vi lever. De växter vi planterar vill ska fortsätta att växa och inte vissna ner. Vi bekämpar frenetiskt döden så långt vi kan genom stora satsningar på forskning med syfte att förlänga livet. Fick vi själva bestämma skulle vi nog vilja leva hur länge som helst förutsatt att vi får vara friska.

Lek med tanken att vi skulle lyckas med forskningen så till den grad att allt som föds eller gror på jorden får ett evigt liv. Skulle vi då få ett paradis. Nej inte alls. Då skulle haven bli så fulla av fiskar och annat vattenlevande liv att allt vatten på jorden inte skulle räcka till. Då skulle allt fastland bli helt ockuperat av alla växter och djur inklusive oss människor så att det inte skulle finnas plats att röra sig. Allt liv på jorden skulle kollapsa. Det eviga livet skulle till sist ta död på sig själv.

Man kan alltså konstatera att om det inte finns död kan det heller inte finnas liv. Därför ingår det i skapelsen den här balansen mellan liv och död. Döden gynnar livet. Man kan spetsa till det genom att säga att döden är livets bästa vän. Så är naturlagarna men det finns ytterligare en dimension i detta och det är det kristna perspektivet.

Men varför är vi då så rädda för döden? Som troende kristen behöver man ju egentligen inte vara det. I trosbekännelsen säger vi ju att vi tror på kroppens uppståndelse och det eviga livet. Jesus har ju gett oss det löftet. Döden är ju bara porten till det verkliga eviga livet. Ett liv på ett mera andligt plan där det materiella som vi är så fästade vid här på jorden inte har någon betydelse. Där ondskan inte har någon makt. Där verklig kärlek råder.

Döden och livet är egentligen inget motsatsförhållande utan är bara två sidor av samma mynt.

Döden är en förutsättning för livet.

 

  

 

2012-11-09 blev det aktuellt att ta upp ämnet förlåt i kyrkan. Tänk så svårt men oj vad viktigt!

Förlåt

 

”Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss”.

Så läser vi i Herrens bön.

Att be Gud om förlåtelse är inte så svårt. Det kräver ingen större uppoffring.

Att be om förlåtelse hos en person som vi gjort något fel emot är en helt annan sak. Då måste man ju för det första erkänna att man varit dum. Det är svårt. Man måste bli ödmjuk och svälja sin stolthet. Det är också svårt. Man måste också ta risken att bli avvisad, att inte bli förlåten och att därmed bli förödmjukad. Det kanske svåraste av allt.

 Detta sammantaget kan ge en mental spärr som gör att man inte vågar ta steget och be om förlåtelse fast man innerst inne gärna skulle vilja göra det.

Vad händer då? Jo den ene går omkring med skuldkänslor och mår dåligt av det och den andre går omkring och känner sig förorättad och mår dåligt av det. Alternativet är att ta steget och verkligen be om förlåtelse. Då löses knutarna upp och båda parter kan gå vidare och man kanske till och med har kommit varandra närmare än tidigare.

Den andra sidan av myntet är att kunna ge förlåtelse. Det kan Gud villkorslöst men kan vi det? Det är kanske ännu svårare än att be om förlåtelse. Vi har allt för lätt att bli bittra, besvikna, hysa agg och hämndbegär och därmed visa upp en oförsonlighet. Det kan bli förödande.  Då har man öppnat upp för ondskans listiga attacker och vi har avlägsnat oss långt från vad vi ber om i Herrens bön.

Risken är också stor att vi ”smittar” vår närmaste omgivning med våra negativa tankar och så mår ytterligare ett antal personer dåligt.

Det går väl an att förlåta små oförrätter men det blir svårare när man drabbats mycket hårt, fysiskt eller psykiskt. Kanske till och med av kriminella handlingar.

Att vilja och kunna förlåta är en stor tillgång i det kristna livet. Vi kliver ner från den förorättades piedestal och ser till att få harmoni i tillvaron igen.

Förlåtelsen måste dock vara villkorslös. Man förlåter inte om de ändrar sig eller om de ber om ursäkt. Man bara förlåter. Om man förlåter innebär det inte att den andre automatiskt ändrar sig. Det kanske aldrig sker. Man förlåter ändå. När du förlåter löser du både dig själv och den andre från negativa tankar som bara förpestar tillvaron.

En del missar detta och väntar förgäves hela livet på att någon annan skall ändra sig. Då fastnar man i sin egen rättfärdighet och blir bunden medan den andre går vidare i livet.

Gå inte omkring och hys agg eller andra negativa tankar om någon. Det skadar bara dig själv. Som kristen får man ju lära sig att be för sina fiender och välsigna de som talar illa om dig. Släpp oförrätten, glöm förebråelserna och gå vidare i harmoni med det du säger i Herrens bön.

Då har du närmat dig den innersta kärnan i det kristna kärleksbudskapet.

  

 

2013-01-07 kom följande lilla kärnfulla tanke

 Våld

 När du har börjat använda våld eller annan skymfande behandling för att övertyga en meningsmotståndare att du har rätt – då har du redan förlorat.

 

 

 

2013-10-17

 Alla har en tro

 

NE definierar ordet tro som ”förmodan att viss information om sakförhållanden är sann”. I detta ligger då införstått att det inte går att till fullo bevisa att sakförhållandet verkligen är sant.

Om vi begränsar oss till livsåskådning så tänker man väl närmast på religiös tro när man hör ordet tro. Människans hela historia är sammanlänkad med dyrkan av andliga krafter. Det tycks finnas ett djupt och starkt behov att se upp till något som är större än oss själva, något som står över det världsliga.

Hur denna tro sen kanaliseras är upp till den enskilde individen. Det finns ju hur många olika inriktningar som helst.

I detta fria val av inriktning ligger också vilken intensitet man vill lägga på sin tro. Här finns då hela skalan från rabiata fanatiker till en ljummen inställning där man ägnar sin tro en förströdd tanke då och då. Den sistnämnda nog ganska vanlig i Sverige.

Men gudsförnekarna, ateisterna då. Dom tror (förmodar) att Gud inte finns men dom kan inte, hur gärna dom än vill, bevisa det.

Således, ateisterna har också en tro!

 

 

 

 När man har passerat "bäst före datum" blir ålderstrappan påtaglig.

2013-11-15

 Ålderstrappan

 

Förr i tiden fanns det i många hem en tavla på väggen som illustrerade människans utveckling från vaggan till graven. Den fanns i ett otal versioner men gemensamt för alla var trappan som bar uppåt från födelsen tills man var 50 för att sedan vända nedåt igen och sluta med liemannen. På modernt språk kan man konstatera att man har sin peak vid 50 och sedan är det bara en eländig utförsbacke mot det oundvikliga.

Det är egentligen en ganska dyster bild av livet och särskilt då för dom som redan passerat de 50.

Men vad den egentligen visar är den fysiska och sociala välmågan som i sig kan variera mycket i tiden i den enskildes livsresa. Vad den missar är den andliga utvecklingen som jag skulle vilja beskriva som en trappa som ständigt går uppåt.  Som börjar längst ner till vänster på tavlan för att sluta längst upp till höger. Med ökande ålder kommer ju mera erfarenhet, mera mognad och större insikt om livets mysterium.

Lägg därtill en kristen tro på ett liv efter detta, då får man en trappa som fortsätter utanför och bortom tavelramen!

Det är denna version av ålderstrappan som jag vill se på min vägg.

 

 

 

2013-11-26

Bönens kraft

 

Bönen är i den kristna världen ett mycket kraftfullt verktyg, förutsatt att det används rätt.

Vem riktar man bönen till? Jo som kristen i första hand till Jesus eftersom han säger att ”ingen kommer till Fadern utan genom mig”.

Kan man be om allting? I princip ja, men räkna inte med bönesvar på allt du hittar på. Om det inte överensstämmer med Guds plan för dig blir det kanske inte som du tänkt dig.

Man kan be om hjälp och stöd för sin egen situation i livet. Det kan vara en allmän daglig bön och det kan vara specifika böner för speciella situationer i livet.

Det kan också vara en bön i ett akut nödläge där man ber om ett omedelbart bönesvar, kanske i en livshotande situation.

Allt detta är bra böner.

Det kan också vara bön för andra personer som man känner att de behöver ett gudsstöd i en svår situation. Detta kallas förbön. Om många samlas för en gemensam förbön för någon har en sådan bön mycket större kraft än en enskild bön.

Detta är en ännu bättre bön eftersom man tittar utanför sin egen lilla personliga ruta. Detta är kärleken till nästan som är kristenhetens signum.

Blir det nåt bönesvar då? Ja, förvånansvärt ofta kommer klockrena bekräftelser på det du bett om. Ibland kan det komma med omedelbar verkan, ibland kan det dra ut på tiden, ibland blir det svar men lite justerat mot det du har bett om och ibland blir det inget svar alls. Det sistnämnda får man tolka som ett avslag och det är inget konstigare än att föräldrar inte alltid säger ja till allt som barnen ber om.

Den viktigaste bönen, som dessvärre ibland glöms bort, är tacksägelsen. Om man känner att man fått bönesvar är det viktigt att tacka för att man blivit hjälpt.

Kan vem som helst be? Absolut! Det finns många exempel på personer som varit ihärdiga gudsförnekare men som i en livskris i ren desperation trots allt vänt sig till Gud i en bön. Förvånansvärt ofta har de också fått bönesvar och har sedan blivit övertygade troende. Men det finns också de som försöker bortförklara händelsen med att det var tur, eller slumpen eller nåt annat som gjorde att det gick bra.

Avslutningsvis kan man säga att skillnaden mellan en troende och icke troende är bönen.

Den troende vet att han alltid kan rikta sig till Gud för att få hjälp och stöd och han kan också få hjälp genom andras förbön.

Den icke troende har ingen stans att vända sig i livets svåra stunder utan är fångad i sin egen förtvivlan utan hopp om hjälp. Det är synd om honom.

 

 

 

2014-11-18

Vad väntar du på?

 

Alla människor går omkring och väntar på något. Något som kan göra deras liv bättre eller kanske rent av riktigt lyckligt. Det kan vara önskningar av enklare slag om materiella saker som man själv kan uppfylla men det kan också var önskningar av mera livsförändrande slag. Om jag bara får den där stora lotterivinsten blir jag lycklig. Om jag bara får en framgångsrik karriär blir jag lycklig. Om bara jag får min kärlek besvarad blir jag lycklig. Om bara människorna runt omkring mig kunde begripa att uppföra sig lite bättre blir jag lycklig. Om bara. Önskelistan kan göras hur lång som helst.

 

Inget konstigt i detta. Människan är skapad med en innerlig längtan efter något bättre än det de har för tillfället. Det är en naturlig drivkraft. Vi känner alla igen oss i detta och vi känner också igen oss i att när vi väl uppnått det vi önskat oss, blev vi kanske inte riktigt så lyckliga som vi förväntat oss. I varje fall inte så långvarigt. Då sätter vi upp nya önskemål och så fortsätter livet med känslan att man aldrig riktigt kommer i mål. Om bara. Önskelistan tar aldrig slut.

 

Världen är full av människor, som trots att de uppnått många av sina största drömmar och kanske nått stora framgångar, upptäckt en tomhet som de inte kan förklara. Lyckan fanns inte där de trodde den var. Många vänder sig då mot den andliga världen och söker efter något att fylla tomrummet med. En del halkar in i New Age-träsket och upptäcker så småningom att där fanns inte lyckan heller. Några blickar mot den kristna läran och ställer upp nya villkor för sin lycka. Om bara Gud ville ge sig tillkänna för mig på ett så konkret sätt så att jag blir övertygad om att han finns och att han ser just mig. Då skall jag komma till tro och bli lycklig. Om bara.

 

Då kan det vara bra att veta att i entrén till Guds hus finns det två dörrar. Dels en inre dörr som bara Gud kan öppna och stänga, men för dig som kristen står den alltid öppen. Dels en yttre dörr med handtag bara på yttersidan och som bara du kan öppna. Det är ditt eget beslut. Du har det i egna händer.

 

Så vad väntar du på? Tryck ner handtaget, öppna dörren och kliv in. Då är all din längtan äntligen hemma!

  

 

2015-02-01

 Varför är Gud så tyst?

Jag tror att alla troende nån gång ställt sig frågan varför Gud är så tyst. Varför svarar han inte på mina böner? Varför hör jag inte hans röst? Varför säger somliga att de kan förnimma Guds viskande röst i sitt inre och jag hör ingenting? Har somliga utvalda en direktlinje till Gud, en kanal som jag inte har abonnemang på? Eller är det möjligen så att det är Guds ”sändare” som är för svag eller är det min ”mottagare” som inte är inställd på rätt frekvens? Eller drunknar han röst i det enorma informationsbrus vi utsätts för idag. Ett brus som liksom en störsändare kan slå ut radiokommunikation? Är vi för upptagna med allt vi skall uträtta i vår vardag så att vi inte uppfattar signalerna från Gud? Eller är det kanske så att Gud har så många troende att serva att han inte hinner med att samtala med var och en. Det är ju ändå flera miljarder som tror på honom och vill ha hans uppmärksamhet. Han är kanske helt enkelt överbelastad.

Eller är det så att vår upplevda tystnad faktiskt ingår i Guds plan?

Men det vore ju ändå bekvämt att ha Guds röst i sitt öra när man så önskade. Jag ser dock en fara i det. Hur ska jag veta att det verkligen är Guds röst och inte hans motståndares? Det finns ju fler sändare än Gud. Tyvärr har vi alltför ofta fått uppleva att människor säger sig handla på uppdrag av Gud och begått de mest skändliga handlingar. Handlingar som bara den onde kan applådera. Så länge vi inte, liksom en dator, har ett antivirusprogram i hjärnan som automatiskt kan sortera bort skadliga meddelanden så får vi nog vara lite försiktiga med vad vi tar emot. Men ett sådant, lite mer manuellt, ”antivirusprogram” har vi ju faktiskt.  Vi har ju bibeln som vi kan kolla mot om meddelandet är äkta. Man kan ju ställa sig frågan skulle Jesus ha sagt så här? Om inte, är det troligtvis falskt och då får man slå dövörat till. Skulle det sen vara så att du varit för snabb med att avfärda meddelandet fast det ändå var äkta så är det inget problem. Om Gud verkligen vill att du skall uppfatta hans meddelande kommer han att fortsätta att sända tills du förstått.

Men man ska kanske inte lägga för stor vikt vid att enbart inrikta sig på att höra Guds röst och man skall nog inte bli allt för besviken om den uteblir. Det finns ju många andra sätt att kommunicera.

Först och främst finn det ju bibeln. Här finns ju Guds röst på pränt inte minst genom Jesus uttalanden.

Genom gudstjänster och predikningar kan vi också få en uppfattning om Guds vilja.

 Likaså genom vittnesbörd från personer som upplevt olika former av gudsingripanden i sina liv. Sådana upplevelser finns ju också dokumenterade i mängder av böcker. Det är bara att läsa och ta till sig det man tycker passar in i ens egen situation.

Lovsånger kan också vara ett sätt att uttrycka Guds vilja.

Det finns Alphakurser där man kan lära sig att pejla in rätt sändare.

Det finns bönegrupper där man tillsammans kan finna tilltal från Gud.

Det kan också vara personer i ens omgivning, som kanske utan att de själva är riktigt medvetna om innebörden av det, kan ge oss ett vägledande ord. Ett ord som i praktiken är ett svar eller en uppmaning till dig från Gud.

Det finns också direkta profetiska meddelanden via människor som har fått denna förmåga att förmedla Guds budskap.

Det finns en del, även om det anses vara exklusivt, som kan berätta att de genom så kallat änglabesök fått meddelanden från Gud.

Det finns dom som fått uppenbarelser genom drömmar.

Genom att studera naturen kan man också få insikt i den fenomenala intelligens som ligger bakom skapelsen. En klar signal till oss att han finns.

Genom att sätta sig ner och skriftligt formulera sina frågeställningar kan det ofta bli så attnär man väl skrivit färdigt har man också kommit till insikt om Guds vilja.

Det finns också signaler som är svåra att definiera men som närmast kan liknas vid någon form av intuition. En sorts total visshet som känns i hela kroppen att något är helt rätt eller möjligen helt fel.

Sammantaget kan man faktiskt konstatera att Gud inte är så tyst som det kanske verkar. Informationsflödet från honom är verkligen omfattande men det är han själv som väljer sitt kommunikationssätt mot just dig, relaterat till den andliga nivå du befinner dig på och vad du klarar av att hantera.

Förutsättningen är dock att du slagit på din andliga mottagare och skärmat av dig från all störsändning i form av vardagens kraftiga informationsbrus.

En aldrig så fin radioutsändning blir ju meningslös om du inte slagit på radioapparaten eller inte skruvat in rätt frekvens eller låter verksamheten omkring dig bli så påträngande att du inte uppfattar vad som sägs.

Gud är alltså inte tyst – det är bara jag som är lite lomhörd.

 

 

Jag kände att jag behövde klargöra vad som definierar en troende kristen. Resultatet blev så här.

 2015-04-19

När är man kristen på riktigt?

 

NE definierar kristendom som ”den religion som utgår från Jesus av Nasaret, av sina anhängare ansedd som den utlovade Messias/Kristus; av denna titel har kristendomen fått sitt namn.”

 

I dagens sekulariserade Sverige är det inte särskilt populärt att vara troende kristen. Det är viktigare att ha en för dagen rådande korrekt politisk åsikt än att stå upp för äkta kristna värderingar. Ändå är flertalet svenskar inskrivna i Svenska kyrkan och många räknar sig säkert som kristna utan att egentligen ha satt sig in i vad det innebär.

 

Man kan höra argument som ”jo jag tror på att Gud finns men Jesus – har han verkligen funnits och i så fall är han verkligen Guds son och inte en vanlig människa, kunde han verkligen utföra mirakler, uppstod han verkligen från de döda osv. nej det har jag svårt för att tro. Det verkar mer som en saga fast lite sanning finns det kanske ändå i det.” 

 

Finns det då en kristendom light eller om man så vill en lagom kristendom för svenska förhållanden som inte sticker ut och som villigt anpassar sig till dagens samhällsklimat?

 

Vi tar ett avstamp i trosbekännelsen. Den är ju indelad i tre övergripande trossatser eller grundpelare om man så vill.

 

Vi tror på Gud allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare.

 

Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre

 

Vi tror på den heliga Ande.

 

Vad händer om man börjar plocka i den här trosbekännelsen och tycker att allt det där kan jag nog inte ställa upp på.

 

Tar man bort första stycket om Gud då faller ju resten bort också. Då kan man konstatera att man är gudsförnekare – ateist. Då är man givetvis inte kristen.

 

Säger man så här att man tror att Gud finns men Jesus var inte hans son utan en vanlig människa. Kanske lite klokare än de flesta och kanske nån form av profet. Då är man heller inte kristen.

 

Då får man fundera på om man vill vara jude. Judar erkänner ju Jesus som en profet men inte som Guds son som uppstod från de döda.

 

Säger man att jo, jag kan väl tro på Jesus men jag tror t.ex. inte på att det finns ett liv efter detta för alla oss andra här på jorden. Då är du inte heller kristen, för det skulle innebära att man anser att Jesus ljuger när han gång på gång talar om att vi kommer till ett nytt evigt liv när vår jordiska kropp dör. Om Jesus ljuger, då faller ju hela nya testamentet platt till marken. Då är det inte värt papperet som det är skrivet på. Då finns det ingen kristendom.

 

Säger man att Gud finns och Jesus är hans son men den heliga Anden är något så diffust så det har jag svårt att tro på. Då är man egentligen inte riktigt kristen heller för då ifrågasätter man Jesu löfte om att han skulle sända en hjälpare till oss när han själv lämnade jordelivet.

 

Så tillbaka till trosbekännelsen.

 

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare.

 

Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda.

 

Vi tror på den heliga Ande, den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.

 

Amen

 

Kan man alltså då plocka ut valda delar ur trosbekännelsen och stryka det som känns obekvämt och ändå kalla sig kristen?  Svaret är nej. Vi har inte getts den tolkningsmöjligheten.

Enligt min mening finns det ingen 50-procentig kristendom eller ens 99-procentig.

 Antingen är Jesus helt sann eller helt falsk.

 

Allt annat blir en logisk omöjlighet. 

 

 

 

 2015-10-31

Smygislamiseringen av Svenska kyrkan gör mig upprörd

Har Muslimer samma Gud som judar och Kristna?

Inom Stockholms stift hävdar man uppfattningen att man inom judendomen, kristendomen och islam tror på samma Gud.

Fem domkyrkopräster menar i en artikel på DN debatt att vi alla tror på samma Gud.

Biskopen föreslår dessutom att sjömanskyrkan i Stockholm även skall upplåtas till muslimsk bönelokal. Då skall golvet förses med kompass med riktning mot Mecka och allt som påminner om den kristna läran som t.ex. korset och bilder på jesus skall täckas över eller bäras ut när muslimer kommer för att be till Allah!

Man annonserar dessutom om en "Kurs i kristen tro" med underrubriken "Handlar koranen om våld och hat eller om kärlek och förståelse?" Kurs i kristen tro??

Vad säger bibeln då om detta? Den gemensamma nämnaren för alla tre religionerna är Abraham. I första Moseboken står det att Abraham och Saras äktenskap var barnlöst. Då uppmanade Sara Abraham att skaffa ett barn med deras slavflicka Hagar. Så skedde och Herrens ängel sade till henne "Du är havande och skall föda en son och du skall ge honom namnet Ismael. Mer vildåsna än människa skall han vara, han skall slåss mot alla och alla mot honom. Öster om sina bröder skall han bo."

Det anses att denne Ismael är stamfader till araberna och sedermera muslimerna.

När Abraham var 99 år gammal sa Herren till honom. "Din hustru Sara skall verkligen föda dig en son, och du skall ge honom namnet Isak. Med honom skall jag upprätta ett förbund, ett evigt förbund: jag skall vara hans Gud och hans ättlingars Gud. Vad Ismael angår har jag hört din bön: jag skall välsigna honom så att han blir fruktsam och förökar sig övermåttan. Han skall bli far till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år."

Denne Isak som sen fick namnet Israel är då stamfader till judarna. Eftersom Jesus föddes som jude är det fullständigt klart att judar och kristna har samma Gud. Skillnaden är bara att judarna inte erkänner Jesus som Guds son utan fortfarande väntar på sin Messias.

Ismael å sin sida har inget förbund med vår Gud utan hans ättlingar kan välja en gud efter eget behag.

Så långt gamla testamentet. Vad säger då Jesus? Jo, "Ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Joh 14:6). Man kan alltså inte via någon annan religion komma till den Gud som vi kristna tror på. Att påstå något annat vore detsamma som att anklaga Jesus för att ljuga!

Jesus varnar också för att det efter honom kommer att dyka upp falska profeter.

Hur har det då blivit i vår tid? Jo, Islam har blivit den största fienden till Kristendomen. Utan att någon inom det översta skiktet av Islam ens höjer på ögonbrynen och än mindre ber om ursäkt, kan de låta sina anhängare kalla kristna för otrogna hundar, förfölja och fördriva kristna, bränna deras kyrkor och när andan faller på, utan förbarmande döda dem. Män, kvinnor och barn. Bara för att de är kristna. Allt i Allahs namn.

Detta är så långt man kan komma från Jesus kärleksbudskap där alla människor har samma värde oavsett vad de är födda till.

 Det är för mig en fullständigt absurd tanke att Gud först skickar sin son Jesus till jorden för att fullända den tro som grundlagts genom judendomen för att sedan efter 600 år ångra sig och utnämna en ny profet, en vanlig människa vid namn Muhammed, vars anhängare gör allt för att förakta, riva ner och ibland döda det Jesus, Guds son, byggt upp.

Så, har Muslimer samma Gud som Judar och Kristna?

Absolut inte!

Vem Allah är får muslimerna själva svara för. Den guden har inget att göra med den kristna guden som manifesteras i treenigheten, Fadern, Sonen och den helige Ande. 

 

 

2015-12-07

Finns det verkligen ett liv efter detta?

En sak har vi alla människor gemensamt. Vår jordevandring är, utan undantag, tidsbegränsad.

Jag vill också påstå att alla människor någon gång ställer sig frågan vad som händer när vi dör och alla religioner har ett svar. Asatron hade sitt Valhall, vissa tror på återfödelse i någon form och vi kristna tror på Himmelriket. Bibeln säger ju klart att alla kommer till andra sidan men alla kommer inte till samma ställe. Det finns bättre och sämre platser att hamna på beroende på ens leverne här på jorden.

Det finns många berättelser om nära döden upplevelser där personer säger sig ha fått en glimt av hur det ser ut på andra sidan. Sanningshalten kan vi inte kontrollera men vi kan heller inte alltid avfärda alla berättelserna som påhitt. 

De icke troende kan ha lite svårt att hantera frågan om ett fortsatt liv och många har nog en stor fruktan inför det oundvikliga. De säger ofta att det som vetenskapen inte kan bevisa det kan man inte tro på. Lite märklig inställning eftersom vetenskapen idag räknar med att det finns ett flertal dimensioner utöver de som vi med våra enkla sinnen kan uppfatta. Vetenskapen är inte främmande för att det finns världar runt omkrings oss som vi inte kan förnimma. 

Jag upplevde en gång en dialog med en tvivlare som sa att han inte trodde på ett liv efter detta. Enligt honom släcks livet som man släcker en lampa och allt är borta. Jag sa att det känns väl ändå hoppfullare att tro att det finns en fortsättning. Nej sa han det vågar jag inte tro på. Tänk om jag tror på det och så blir det inte så. Då blir jag ju lurad och det vill jag inte. Men, sa jag, det är ju omöjligt att känna sig lurad för om du inte finns till mer efter döden, allt är utsläckt, kan du ju inte uppfatta att du blivit lurad. Däremot kan du känna dig lurad om du vidhåller att du inte på något sätt finns till efter döden och så blir det ändå så. Att du upptäcker att det efter döden finns ett liv som du inte räknat med och än mindre förberett dig på.

Att tro på ett liv efter detta är verkligen en win-win situation. Då kan du ju redan nu glädja dig åt att du kommer att få träffa de som gått före. Du behöver inte ha någon ångest inför vare sig din egen eller närståendes död. Man går bara till något bättre. Döden blir avdramatiserad.

Det finns också en förtröstan i att alla de obesvarade frågor du eventuellt kan ha om livet och skapelsen kommer du att få svar på då. Man behöver inte grubbla på dessa frågor. I stället kan man ägna sig åt livet här och nu och göra det så bra som möjligt.

Jag vill gärna citera Karmelitbrodern Wilfrid Stinissen som för inte så länge sedan själv tog steget över till andra sidan.

"I regel betraktar man livet som en uppåtgående kurva fram mot fyrtio-femtioårsåldern. Därefter sjunker kurvan och går oåterkalleligt nedåt. Krafterna avtar, man blir gammal och snart är allt slut.

För en kristen däremot är livet ett ständigt uppåtstigande. Ja, det är till och med så att rörelsen uppåt accelererar. Höjdpunkten är den stund då människan stiger över tröskeln till den eviga tillvaron.

Döden är inget slut. När vi dör börjar vårt verkliga liv!"

 

Man brukar säga att "den som lever får se" men i det här fallet är det kanske mer relevant att säga "den som dör får se."

 

2016-02-07

New Age höll på att kosta mig livet

Jag hade inte uppfattat att New Age kunde vara något särskilt farligt så när jag såg ovanstående rubrik i en tidning blev jag nyfiken på vad detta kunde vara och började läsa på lite om New Age.

Yoga, chi gong, häxgrupper, andliga guider, healing, meditation, kristaller, drömfångare, buddafigurer, stenar, reiki, spikmattor, anden i glaset, moder jord, medier, seanser, tarotkort, spiritism, trans-tal, shamanism, trumresor, Isis, prästinnor, böneskålar, freds-och kärleksmässor kundalini, etc.

Det finns många begrepp och uttrycksformer inom New Age - rörelsen. Många har nog provat på något eller några av dessa och sedan lämnat det utan några större intryck medan andra har helhjärtat fördjupat sig och upptäckt att det här är spännande men att det inte är någon lek.

Jag har läst ett antal vittnesbörd från personer, samtliga kvinnor, som öppet framträder med namn och bild och som avslöjar vad som kan dölja sig bakom de här till synes harmlösa aktiviteterna.

Deras berättelser är nästan identiska och kan sammanfattas så här.

De har en stark andlig nyfikenhet som de inte tycker sig få tillfredsställd inom den traditionella kyrkan.

De börjar med till synes oskyldiga aktiviteter som yoga eller anden i glaset. De är bara ute efter former för avslappning och förströelse. Det händer saker som är kul och spännande och allt känns bra. De har inga tankar på att detta kan leda in på mörka stigar. Men de dras vidare och det fortsätter med mera avancerade aktiviteter som spiritism, healing, seanser o.s.v.

De får kontakt med en andevärld som i början är ljus och trevlig men som efterhand blir mörkare och mörkare. De får andliga guider som blir allt mer krävande och hotande. Allt mer styrande deras liv.

De ansluter sig till s.k. häxcirklar där man bl.a. tillber moder jord och Isis och utövar vad de kallar kvinnokraft.

De deltar i den ena fördjupande kursen efter den andra.

De blir professionella inom New Age och startar kliniker för healing, spiritism m.m.

De mår efterhand allt mer dåligt både kroppsligt och själsligt. Ångestattacker dyker upp.

De börjar inse att det som man trodde var en sidogren av den kristna tron i själva verket var det rakt motsatta.

De får relationsproblem i familj och umgängeskrets och äktenskap spricker.

De försöker ta sig ur men det går inte. De har väckt något till liv som inte vill släppa en.

Psykoser, självmordstankar och kroppsliga sjukdomar infinner sig. Livet har blivit ett helvete.

De inser till sist att New Age är en stor lögn. Grundaren av New Age, Alice Baily, kallar också mycket riktigt yoga och meditation för "den luciferiska initieringen."

Räddningen blev att de fick kontakt med goda krafter inom kristendomen. Första steget var att erkänna Jesus och få hjälp med befrielsebön. Andra steget var att rensa sin bostad på allt som hade anknytning till New Age. Böcker, drömfångare, kristaller, stenar, kort, buddafigurer, spikmattor, smycken, kläder, musik o.s.v. Först då kände de sig fullständigt fria att leva ett normalt liv igen.

Efteråt är de alla förvånande över vilken naivitet det finns i samhället och även på vissa håll inom kyrkan för New Age. Att man inte förstår vilka mörka destruktiva krafter som ligger bakom. Att läkare till och med skriver ut yoga och meditation på "recept."

När man läst dessa, nästan identiska, berättelser om djup erfarenhet från New Age-världen blir man lite frågande vad man skall tro.

Yoga saluförs ju t.ex. som en positiv avslappningsteknik. Samtidigt säger de som flytt New Age att varje fysisk rörelse i yogan är utformad för att tillbe hinduiska gudar syftande till att dessa andar skall ta över ens liv.

Healing, där man försöker bota folks sjukdomar, borde väl vara positivt. Nej säger de här vittnena som praktiserat just detta. Det verkar bra i början men det är onda krafter som ligger bakom. Folk mår bara sämre och sämre av detta.

Att häxkonster är negativa är lite lättare att förstå.

Min bedömning är att de som har en öppenhet för andlig påverkan ska akta sig för att ge sig in i detta minfält. Det kan gå riktigt illa.

Som tur är finns det en utväg för de som redan har fastnat i detta. Det är att vända blicken mot och be om hjälp av honom som Einstein kallar "den lysande figuren från Nasareth." Han som är garanten för det ljusa och det goda. Han som erbjuder frid och förtröstan alldeles gratis.

 

 

2016- 04-21

Behöver man som troende vara medlem i en församling?

Om man försöker tända en brasa duger det inte att ta ett ensamt vedträ och försöka få det att brinna. Det kommer inte att lyckas. Man måste ha flera vedträn och gärna av varierande storlek för att få fart på brasan. Först då får vedträet glöd och kan avge sin energi så att en härlig värme uppstår.

Om du från en brinnande brasa plockar ur vedträet och låter det ligga bredvid kommer det att pyra en liten stund för att sedan slockna. Det är bara i den samlade brasan som det kan ge och ta emot energi.

Som kristen kan man ju naturligtvis välja att leva utan att ingå i någon församling men då avstår man också från den nergi som församlingen kan ge dig och som kan vidareutveckla din tro. Det är i församlingen som man får inspiration, trygghet och lärdom som underlättar livet och församlingen får i sin tur ta del av just din energi som kan ha stor betydelse för någon annan församlingsmedlem.

Många kanske tar för givet att allt som behövs för att växa till som kristen är bibelstudium och bön. Men en del livsfrågor kommer aldrig att påverkas av enbart detta.Vi behöver mer än bibeln om vi ska växa. Vi behöver andra troende som talar om vad Gud lärt dom och då lär jag mig också. Gud använder människor. Han föredrar vanligtvis att arbeta genom människor framför att utföra underverk. Han vill att vi skall växa tillsammans.

När det gäller gemenskapen har storleken betydelse. Mindre är bättre. Du kan fira gudstjänst med en stor skara men du kan inte ha gemenskap med den. När gruppen blir större än omkring tio personer är det alltid någon som inte deltar längre. Varje kristen bör vara med i en liten grupp i församlingen. Det kan vara en husgrupp, en söndagsskoleklass, en Alphakurs eller en bibelstudiegrupp. Det är här den verkliga gemenskapen äger rum - inte i de stora församlingarna.

Jesus undervisade en liten grupp lärjungar. Han kunde ha valt ut fler men han visste att tolv är ungefär så många man kan ha om alla skall delta.

Du upptäcker din uppgift i livet genom relation till andra.

Livet är till för att delas med andra!

 

 

2017-01-09

 Jesus – ett PR fiasko?

  

Många säger att religion är skapad av människan för att fylla något tomrum i själen. Att jämföra med sagor och annat skrock. Något som vanliga människor satt sig ner och fantiserat ihop för att sedan pådyvla oss andra och därmed ta makt över oss genom att utnyttja vår längtan efter något som är trösterikt, fantasieggande, övernaturligt och står över all mänsklig aktivitet. Något som har den yttersta auktoriteten.

 

Kan vara så i vissa religioner, utan att nämna några namn, men om vi håller oss till den kristna tron. Hur skulle en smart människa lägga upp en lära som skulle kunna accepteras i en hel värld? Som från en blygsam start skulle komma att omfamna miljarder människor. Som skulle få tideräkningen att börja om från noll. Som skulle få människor att utan att blinka gå i döden för sin tro. Som skulle få furstar på fall eller får dem att bli frälsta så till den grad att de befaller alla undersåtar att också ansluta sig till tron. Som skulle få kannibaler och andra hedningar att bli fromma. Som skulle bli ett fundament för samhällsbyggnaden i stora delar av världen. Som fortfarande, efter 2 000 år, får folk att i allt större skaror längtansfullt sträcka sig mot förkunnelsen.

 

Om man nu för flera tusen år sedan skulle sätta sig ner för att formulera det som vi nu kan läsa om i bibeln, vilka PR-trick skulle man då behöva använda för att lyfta fram Jesus som Guds son och människans bästa vän? Detta i en tid när makt, rikedom, styrka och samhällelig status betydde allt. Där de som stod längst ner på samhällsstegen, kvinnor, barn, sjuka, slavar eller främlingar inte var värda nånting. Ett patriarkaliskt och starkt hierarkiskt samhälle.

 

Så börjar NT med att Jesus föds som ”oäkting”. Fader okänd. Josef vägrar ju faderskapet. Föds till råga på allt i ett simpelt stall. Bland de lägsta i samhället. Redan där spricker PR-mallen. Och det bara fortsätter i ren anti PR-stil.

 

 Han växer upp i Nasaret, ett litet samhälle som hade låg status. ”Inte kan väl något gott komma därifrån”.

 

Som vuxen stannar han i huvudsak kvar vid norra delen av Genesarets sjö. En avkrok i förhållande till Jerusalem. Fjärran från ”strålkastarljuset” i Jerusalem där man borde vara om man ville synas och höras. Dålig PR-planering.

 

Sina medarbetare hämtar han bland de enkla outbildade i Galileen, denna norra region i Israel. Människor utan status. Till och med lite trögfattade emellanåt. Ingen idolglans där inte. Snarare anti-PR.

 

Han ägde ingenting mer än de enkla kläderna på kroppen. Han gjorde sig inte märkvärdig. Han stack inte ut. En fattig enkel människa som väl ingen skulle lägga märke till.

 

Han vände ryggen åt etablissemanget och vände sig främst till de som inte var värda något i samhället. Han till och med rörde vid de spetälska. Samhällets utstötta.  Alla de som inte kunde påverka samhället på något vis. En katastrof ur PR-synpunkt på Jesu tid.

 

Ofta när han helade mäniskor bad han dem att hålla tyst och inte berätta för någon. Tvärs emot all PR-logik.

 

Han skulle ju ha kunnat låta budkaveln gå att på tisdag ska ni komma till Kapernaum för då skall jag visa att jag kan gå på vattnet och som förövning skall Petrus visa hur man fångar fisk som har mynt i munnen. Missa inte denna sensation. Vilken PR grej! Men icke. Han gör inga mirakler på beställning.

 

Han skulle ha kunnat erbjuda sina efterföljare ett gott liv utan bekymmer och som bonus för gott uppförande en plats i paradiset.  Ett klassigt PR-grepp. Men nej han sockrar inte sina budskap. Han säger att om du vill följa mig kan du räkna med umbäranden, förföljelse och till och med att bli dödad för min skull. Det är som om det i en bilannons skulle stå att den här bilen kommer bara att vara ett enda stort bekymmer för dig och i värsta fall riskerar du att dödas i den. Vem skulle nappa på det.

 

Han vänder på de moraliska begreppen och säger att du till och med skall älska din fiende. Vända andra kinden till. I en tid när det var högsta status att besegra en fiende. Gärna slå ihjäl honom. Då var det definitivt ingen bra PR att visa sig vara en ”fegis”.

 

Jesus kunde läsa och förmodligen också skriva men han skrev ingenting. Inte ett ord för att fästa sina tankar i ett dokument så att det fanns att tillgå för alla som ville ta del. Både då och för all framtid. Vilken PR-miss!

 

Han lät sig tillfångatas och ställas inför rätta där han vägrade att försvara sig. Hans lärjungar övergav och förnekade honom. Allt föll ihop som ett korthus. Raka motsatsen till något som skulle kunna bli en framgång.

 

Han lät sig misshandlas, bespottas, plågas och bli korsfäst bland rövare utan att protestera. Istället bad han att hans bödlar skulle förlåtas! En omöjlig tanke på den tiden.

 

Enligt sagoformulär 1 A skulle han ju nu kliva ner från korset och hämnas på sina plågoandar och stå där som segrare. Allt under massornas jubel. Men nej, han missade även det PR-tillfället.

 

Och vem var det som upptäckte att graven var tom? Jo tre kvinnor utan samhällsstatus. Inte kunde väl de vara trovärdiga och vittna om detta. Miss igen.

 

Och det blev inte bättre efter Jesus död. Lärjungarna och andra anhängare var skingrade, förvirrade och förföljdes liksom de små församlingar som efterhand uppstod runt östra Medelhavet. Ibland var det rena klappjakten på kristna och de försvarade sig inte. De gav inte igen. Vilka fegisar och antihjältar. Det var ingen klang och jubelföreställning. Det var bara kämpigt.

 

Hela NT är egentligen enligt gängse mått en stor PR-katastrof. Ingen människa skulle väl komma på tanken att skriva en sådan berättelse och tro att den skulle vara lika aktuell efter 2ooo år och komma att påverka och fascinera miljarder människor över hela världen.

 

Ändå kan man påstå att berättelserna om Jesus i NT är världens största PR-succé någonsin! Hur kunde det bli så?

 

Jo, den följer inte mänsklig logik. Den gör i princip allting tvärt emot vad man skulle kunna förvänta sig, om den nu hade varit sprungen ur mänskliga manusförfattares hjärnor. Därför blir effekten oerhört stark. Jesus behöver inte själv skriva några tjocka böcker om hur hans lära skulle se ut. Det räckte med att han under några korta år visade upp sig själv som exempel på vad han kunde åstadkomma och hur vi skulle leva tillsammans och han lät folk vittna om detta. Vittnesbörd slår alltid teori och det gäller än idag.

 

Förföljensen av de tidiga kristna som ytligt såg ut som ett misslyckande var istället ett genidrag. De tvingades att fly för sina liv men tog sin vittnesbörd med sig och planterade dessa trosfrön på sina nya hemorter. Istället för att alla hade stannat kvar lokalt i Israel spreds budskapet nu snabbt som ringar på vattnet. Ringar som nådde ända till och frälste kejsaren i Rom som i sin tur expanderade romarriket över större delen av Europa och därmed spreds Jesus budskap på rekordtid. Det var bara de nordligaste delarna som inte nåddes av budskapet under romartiden men det blev så småningom ändring på det när vikingarna började härja i Europa. När de kom i kontakt med kristna. När de så småningom förstod att detta var den ”äkta varan” övergav de sin egen sagobetonade asatro.

 

Man brukar säga att något som verkar för bra  för att vara sant förmodligen inte heller är sant men i det här sammanhanget kan man vända på begreppet och säga att det som står i NT är så otroligt att det måste vara sant. Den har ett djup och en dimension som ibland utmanar gränsen för mänsklig fattningsförmåga. Ju mer man studerar NT desto mer förstår man hur lite man förstår.  Det är bara att ödmjukt erkänna att det finns någon som vet mycket mer än vi människor.

 

Tro har inget med intelligens att göra. Tro har inget med kunskap att göra. Tro har inget med upplysthet att göra. Tro har inget med teologikunskaper att göra. Tro är en Gudsupplevelse som kommer inifrån. En nådegåva som inte går att förklara i naturvetenskapliga termer. Den behöver inte heller förklaras. Den kommer att få sin fulla förklaring på andra sidan jordelivet. När vi blir utrustade med ett sinne som verkligen har kapacitet att förstå. Det kan man verkligen se fram emot.

 

 

2017-10-04

En fråga som alla går och bär på måste finna sitt svar.

 

Meningen med livet

Alla har väl någon gång ställt sig frågan: Vad är meningen med livet? Frågan brukar dyka upp när livet är motigt och jobbigt.

På TV går just nu en serie program som tar upp just denna fråga. Man intervjuar olika personer, kristna, judar, muslimer m.fl. och ber dem försöka svara på frågan. Svaren spretar åt olika håll och något riktigt övertygande svar har jag inte uppfattat. Frågan står där fortfarande obesvarad för mig.

Jag måste nog själv försöka formulera något som stämmer med min egen övertygelse.

Om man ser världen ur en ateists synvinkel ser den nog ut så här. Det finns ingen Gud eller annan högre makt. Det finns ingen andlig värld. Vi råkar bara av en slump finnas på ett litet klot i ett oändligt universum. Ingen vet hur livet uppstått eller varför vi finns till. Ännu mindre vet vi varför universum överhudtaget finns till.

Vi föds, vi konsumerar, vi förökar oss och vi dör. Döden utplånar dig totalt. Det finns inget liv efter döden. Allt du gjort i dit liv suddas sakta men säkert ut. Universum är fullständigt likgiltigt till om du funnits här på jorden eller inte.

Mot den bakgrunden är ju livet totalt meningslöst. Det är ju meningslöst att bara ställa frågan om vad som är meningen med livet eftersom det inte finns något svar.

Jag tycker synd om ateisterna!

 

Då vill jag hellre se livet som en kristen individ. Då kommer evighetsperspektivet in i bilden. Vi läser i trosbekännelsen att vi tror på kroppens uppståndelse och det eviga livet. Jesus talar hela tiden om att du skall söka himmelriket d.v.s. den bästa platsen i livet som kommer efter detta.  Hela hans gärning under hans jordeliv pekar på detta. Han säger att det inte är lätt att komma dit men han har gett oss både spelplan och spelregler för hur vi ska ta oss dit. Han är dessutom både domare, lagledare, tröstare och sjukvårdare under resans gång. Han vill ju att du skall lyckas.

Mot denna bakgrund vill jag formulera svaret på frågan vad är meningen med livet så här.

Det är en förberedelse för det eviga livet. En utbildning, en träning och kanske också en kvalificering. Allt du gör här räknas. Du är inte bortglömd och kommer aldrig någonsin att bli det.

 

 

2018-01-02 En högaktuell betraktelse.

 En muslim blir kristen

 Jag läste nyss en bok av Nabeel Qureshi. Boken heter ”En enda Gud – Allah eller Jesus?” Nabeel var född i Kalifornien av muslimska invandrare från Pakistan. Han var utbildad läkare. I en tidigare bok ”Jag sökte Allah och fann Jesus” berättar han om sin dramatiska resa från att vara hängiven muslim till att bli en övertygad kristen. 

 När han var muslim gick han med full kraft in i diskussioner för att hävda islams överlägsenhet mot kristendomen. När han efter många års djupgående studier av både Koranen och Bibeln kom fram till att det var bibeln som var mest trovärdig konverterade han till kristendomen och försvarade den helhjärtat istället.

 Hans bok är på 326 sidor där han med sina gedigna kunskaper om båda dessa religioner väger trovärdigheten av de kristna och muslimska trossatserna mot varandra. Det gav mig inspiration att göra en enkel sammanfattning av vad han kom fram till.

 Har Jesus och Muhammed funnits som verkliga personer?

 Oberoende historieforskare har kommit fram till att Jesus verkligen har funnits som person här på jorden för 2000 år sedan. Detta godtar även muslimska forskare. Däremot börjar man allt mer tvivla på att Muhammed verkligen har funnits som en historiskt levande person.

 Finns det likheter mellan Bibeln och Koranen?

 Bibeln har kommit till i olika delar och växt fram under tusentals år och har många olika delförfattare. Rötterna till kristendomen står att finna i Gamla testamentet men det är Nya testamentet som formulerar den kristna läran.

 Gamla testamentet förutspår att det skall komma en Messias. De kristna menar att den profetian uppfylldes i och med Jesus. Däremot finns det ingen hänvisning i Gamla testamentet till att det skulle komma någon Muhammed.

 Koranen påstås vara ett verk nerskrivet av en enda person, Muhammed, som via en ängel fått information om vad som skulle nedtecknas. Eftersom det arabiska skriftspråket inte var fullt utvecklat vid denna tidpunkt utan först bortåt 150 år senare så måste Koranen i början har varit en muntlig tradition. En del texter har hämtats från Gamla testamentet och man erkänner även Jesus som en profet.

 Är Jesus och Muhammed att betrakta som jämställda religionsstiftare?

 Nej, Jesus är Guds son och därmed gudomlig. Hans uppståndelse bekräftar detta.

 Muhammed var en vanlig människa som själv utnämnde sig till profet. Han hade en mängd hustrur och deltog i många krigshandlingar. Han avled i Medina i en febersjukdom.

Vad är kärnpunkterna i de båda religionerna?

 Gemensamt för båda är att det liv du lever här på jorden påverkar det liv du får efter döden i det s.k. himmelriket.

 Vägen dit är emellertid helt olika.

 Jesus säger att tro på mig så kommer du till himmelriket. ”Jag är vägen, sanningen och livet”.

 Koranen säger att du måste följa sharialagarna för att du skall komma till himlen. Sharia betyder just vägen och ordet islam betyder underkastelse. Din vilja räknas inte. Du skall bara lyda. Om du vill vara riktigt säker på att komma till himlen skall du dra ut i heligt krig, Jihad. Då blir du enligt Muhammed belönad.

 Hur ser man på våld?

 Jesus, som också kallas Fredsfursten, var absolut emot allt våld. Tvärtom sa han att du skall älska din nästa och det inkluderar även dina fiender. Om någon slår dig på kinden så vänd den andra till. Slå inte tillbaka.

 Muhammed deltog själv i 86 krigshandlingar under 9 år. Han såg uppenbarligen våldet som en väg att nå sina mål. Heligt krig, jihad, var en godkänd väg att gå. Detta ser vi fruktansvärda konsekvenser av idag då det inom vissa delar av Islam ryms uppfattningar om att man saklöst kan döda personer som inte har samma trosuppfattning som en själv. Kristna förföljs dagligen runt om i världen och även dödas bara för sin tros skull. Allt i Allahs namn. Så även i Sverige.

 Hur ser man på synd?

 Bibeln är tydlig med vad som är synd. Sida efter sida förklaras hur du skall leva för att vara en syndfri människa. Jesus inser dock att ingen kan leva ett felfritt liv enligt bibelns normer. Därför finns möjligheten att be om förlåtelse för din synd, hur svår den än är, och få en ny chans. Har du brutit mot samhällets lagar behandlas det i de civila domstolarna och inte i kyrkan.

 Sharialagarna styr behandlingen av syndare inom Islam. Dessa lagar har sin grund i en rättsuppfattning som gällde på 600-talet. Imamerna har tolkningsföreträde. Här finns ingen förlåtelse. Straffen är ofta mycket hårda.

 Hur ser man på hädelse?

 I den kristna världen anses hädelse vara fult men inte brottsligt. Man kan till och med bränna biblar utan påföljd.

 I den islamska världen kan en påstådd skymf av Koranen eller Muhammed medföra utomrättsliga avrättningar som verkställs av självutnämnda bödlar som säger sig agera i Allahs namn.

 Hur ser man på trosförnekelse?

 Inom den kristna världen har du full frihet att tro vad du vill. Du kan vara kristen, ateist, asatroende eller vad som helst. Ingen världslig makt straffar dig för det. Du avgör själv om du vill tro eller inte. Ingen kan tvinga dig till tro och ingen kan hindra dig från att ångra dig och lämna tron. Det är en sak mellan dig och Gud.

 I en muslimsk stat föds du normalt in i Islam och du kan inte avsäga dig den tron med mindre än att du stöts ut av familjen och samhället. Avhopp från tron tolereras inte. Det kan i värsta fall innebära en dödsdom. En sådan avrättning kan utföras av vem som helst som känner sig förorättad å Allahs vägnar.

 Hur ser man på religion kontra politik?

 Det har funnits en tid då kristna statschefer frestats att använda religionen som ett maktmedel. Ett sätt att hålla folket i ”herrans tukt och förmaning”. Jesus var dock kristallklar i sin inställning till politik. Han var inte kommen till jorden för att driva politik. Det överlämnade han helt och hållet till de värdsliga ledarna. Hans lära var helt opolitisk och så ser det ut i den kristna världen idag. Kyrka och stat är åtskilda.

 Inom Islam är det tvärtom så att man har svårt att skilja mellan politik och religion. Islam gör anspråk på att styra allt i ett muslimskt samhälle. Styrmedlet är sharialagarna som uttolkas av imamerna. Dessa lagar har sitt ursprung i Haditherna som är tusentals nedtecknade berättelser om hur Muhammed och hans följeslagare levde sina liv på 600-talet. Dessa är då normgivande för dagens rättskipning inom Islam. Med detta följer också en kvinnosyn som härrör från samma tidsepok.

 Slutsummering

 Att lämna islam kan kosta allt: familj, vänner, arbete, allt man dittills har känt till och kanske rent av själva livet. Är det värt det?

 Nabeel svarade ja. Hans motivering: ”Det finns bara en Gud och han är Fader, Ande och Son. Det finns en enda Gud, nämligen Jesus”.

 Nabeel  doktorerade i Nya testamentet men fick tyvärr cancer och avled 2017. Alldeles för tidigt men han hittade den rätta vägen till himmelriket!

 

 

2018-11-28

 TRO

  Den kristna läran som genom två årtusenden stötts och blötts, misshandlats av maktgiriga ledare men lyfts av Guds utvalda, har kommit att ligga mig varmt om hjärtat. Grunden till min tro ligger i ett antal upplevelser som jag haft och som jag tolkar som direkta Gudsingripanden. Jag har också tagit till mig av andras vittnesbörd om liknande och ännu mer hisnande upplevelser. Jag känner mig priviligierad av att ha fått uppleva detta. Jag känner också en skyldighet att berätta om detta som ett tecken på min tacksamhet för vad jag fått erfara.

 Men hur förklarar man för en som ännu inte fått uppleva det jag gjort?

 Tro har inget med intelligens att göra. Tro har inget med förnuft att göra. Tro har inget med kunskap att göra. Tro har inget med upplysthet att göra. Tro har inget med teologiska studier att göra. Tro har absolut inget med politik att göra. Tro är en Gudsupplevelse som kommer inifrån. En nådegåva som inte går att förklara i naturvetenskapliga termer. Den behöver inte heller förklaras. Den kommer tids nog att få sin fulla förklaring på andra sidan jordelivet. Där vi blir utrustade med ett sinne som verkligen har kapacitet att förstå. Det kan man verkligen se fram emot!

 

Sätten att komma till tro är oändligt varierat. Man vet inte förrän efteråt hur det gått till och alla blir lika förvånade. Inte minst sådana personer som aldrig för sitt liv kunnat tänka sig att något sådant skulle kunna hända. T.ex. svårt kriminella som blivit frälsta och lämnat ett egoistiskt, hatiskt och våldsamt liv till att bli ödmjuka, hederliga och drogfria goda medborgare som viger sitt liv åt att hjälpa andra. Från kalla, hårda fientliga ögon till varma kärleksfulla. Ett lika stort mirakel var gång och det händer om och om igen.

 För en del kommer tron som en blixt som slår ner i själen och omvändelsen är ögonblicklig men för de flesta är det snarare en process som kan ta mer eller mindre lång tid. Kanske flera år. Så var det i mitt fall.

 

 Att ha en kristen tro innebär att man tror på Gud, Jesus Kristus hans son, den helige Anden och ett liv efter detta.

 En sådan tro ger ett verktyg att hantera livets oundvikliga problem på ett förtröstansfullt sätt.

 

Man har inget att förlora på att ha en tro. Det finns inga minus. Det är bara positivt rakt igenom. Man får en annan och mer positiv syn på sina medmänniskor och man kan vara till stöd för de som behöver det.

 

Om man inte har någon tro men gärna skulle vilja ha en. Hur gör man då?

  Det är enkelt! Knäpp dina händer och be till Jesus Kristus att du vill att han ska träda in i ditt liv.

 Var lyhörd och se vad som händer.

 Du kommer att bli lika överraskad som jag.

 

 

2020-01-13

Tideräkningen

 

2020-01-13, så skriver jag ett datum. För de allra flesta är detta bara en serie siffror som hjälper till att orientera oss i tidsflödet. Dessutom är alla datorer i hela världen programmerade att använda detta datumsystem för att de skall kunna kommunicera med varandra. Alltså måste tideräkningen vara en produkt av en tekniker/matematiker.

 

Eller? Vad får dagens barn lära sig om detta?

 

För cirka 2000 år sedan inträffade den största händelsen i mänsklighetens historia. Jesu födelse i Betlehem. Kroppsligen en judepojke men andligt Guds son.

 

Denna händelse var så stor att vår tideräkning utgår från den. Inte bara tiden efter födelsen utan även tiden före.

 

Detta innebär att när man använder ett datum så relaterar man till Jesu födelse. Man talar ju om hur lång tid som har gått från det Jesus kom till jorden.

 

Vem du än är på jorden och oavsett om du är kristen eller har någon annan religion eller rent av är ateist så bär du vittnesbörd om Jesu födelse varje gång du använder ett datum.

 

Alltså är Jesus lika aktuell idag som för 2000 år sedan! För alla!

 

 

2020-03-18

 Judendom + kristendom = sant?

 

Det pågår något historiskt just nu i mellanöstern. Judarna har återfått sitt land. Precis som det profeterats om i GT. Hur är det möjligt att ett litet folk som förlorat sitt land och skingrats över hela världen efter 2000 år kan komma tillbaka och etablera sitt rike igen mitt framför näsan på en omgivning som vill se dom utrotade?

 Det finns bara en förklaring och den är utförligt beskriven i GT. Judarna är Guds utvalda folk. Israel är deras förlovade land. Ett land som de alltid fått strida för. Ett land som alla grannar velat erövra. Ett land som blev utplånat av romarriket och därefter lagt under muslimskt herravälde. En uråldrig huvudstad, Jerusalem, som oftare varit i fiendernas händer än under judarnas egen regim.

 Ett folk som i GT blivit lovat en messias och när han väl kom, Jesus, förstod man inte utan lät romarna döda honom. En handling som i sig skapade en ny religion, kristendomen. Det var kanske inte Jesus avsikt. Han ville nog väcka judarna och påpeka at de var inne på fel spår. De hade hittat på en massa egna religiösa påfund som inte var förankrade hos Gud. Jesus kritik blev hans död och hans död blev judarnas olycka. De blev hela världens hackkyckling och är så än idag. Ett hat som ledde till Hitlers gaskamrar. Ett hat som fortfarande får nationer att uttala att Israel ska raderas från jordens yta. En mobbning i FN som saknar motstycke.

 Var har all denna förföljelse egentligen sina rötter?  

 Om vi antar att det pågår, som det beskrivs i bibeln, en ständig kamp mellan det goda och det onda så blir det lättare att förstå.

Om nu judarna är Guds utvalda folk måste de per automatik bli primärmålet för det ondas härjningar. De mörka krafter som vill riva ner och förstöra det som Gud vill bygga upp. Det är det höga pris som judarna tvingats betala men nånting håller på att hända.     

  1917 befriade engelsmännen Jerusalem från det Osmanska väldet.

 1947 genomfördes omröstningen i FN att judarna skulle få tillbaka delar av sitt Israel men inte Jerusalem.

 1967 utbröt sexdagarskriget då judarna fritog det av Jordanien ockuperade Jerusalem och västbanken.

 2017 beslöt president Donald Trump att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

 Den som är intresserad av numerologi kanske kan hitta något intressant samband i dessa årtal.

 Vi vet att det som händer Judarna och Israel också påverkar den kristna världen. Vi har ju samma rötter och samma religiösa huvudstad. Jesus föddes som jude. Hans lärjungar var judar och de allra första som tog till sig hans lära var judar.

 Rötterna finns kvar i vår bibel. På ett modernt språk skulle man kunna kalla kristendomen för judendom 2.0.

 Judarna har nu fått tillbaka sitt Israel och sin huvudstad Jerusalem så som det profeterats. Ingenting kan ändra på det men det finns en sak kvar som ännu inte är uppfyllt.

 Det borde vara dags för judarna att rätta till sitt stora misstag och äntligen efter 2000 år erkänna att Jesus verkligen är Guds son och deras utlovade Messias.   

 Om detta sker uppstår det en ny ordning som skulle kunna kallas för ett äktenskap mellan de två religionerna.

 Månne det sker 2067?

 

 

 

 

 

 

 En tanke i decembermörkret 2020-12-10

Ljuset i mörkret

 

Om du tänder ett ljus mitt på dagen när solen skiner och allt är varmt och behagligt runtomkring dig är det ingen som märker det och det brinner ner till synes till ingen nytta.

 Men om du tänder ett litet ljus när mörkret är som mest ogenomträngligt, får det en enorm effekt. Man kan se, man kan orientera sig, och man kan söka sig ut ur det förlamande mörkret.

 Så kan det vara i livet också. När allt går som på räls tycker man inte det finns något större behov av hjälp och stöd eller vägledning.

 Men det stora mörkret kan infinna sig utan förvarning och då kan en liten ljusglimt bli skillnaden mellan ett tröstlöst liv och ett nytt hopp.

 Det lilla ljuset kan vara DU som sträcker ut en hand mot en medmänniska som är fångad i mörkret. Det kan leda till att hon orienterar sig ut ur mörkret och kommer in i värmen i det stora ljuset.

 Ljuset är ren energi därför har mörkret ingen makt över ljuset!

 Mörkret kan aldrig besegra ljuset utan mörkret måste ge vika för minsta lilla ljus.

 ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Så säger Jesus i Joh. 8:12

 

 

 

      

 

2021-01-30

En 14-årings syn på sina medmänniskor.

I sin ansökan till Lexington Christian Academy, LCA, skrev vårt barnbarn i USA om hur hon ser på ordet respekt. Om dagens ungdomar ställer upp på detta ser framtiden ljus ut!

 

Essay about respect

One of the core values of LCA that is meaningful to me is respect. Respect is something that everyone deserves no matter the age, size, gender or colour of that person because we are all created in God’s image. In the bible this is explained by Jesus when he tells the story of the good Samaritan in Luke 10: 31-35, “A priest happened to be going down the same road, and when he saw the man, he passed by on the other side. So too, a Levite, when he came to the place and saw him, passed on the other side. But a Samaritan, as he travelled, came where the man was; and when he saw him, he took pity on him. He went to him and bandaged his wounds, pouring on oil and wine. Then he put the man o his own donkey, brought him to an inn and took care of him.” This quote highlights that even though the Samaritan was enemies with Jewish people he still helped the man. This was because the Samaritan respected the man and believes that everyone is equal no matter who they are. Another reason that respect is important to me is that God created everything in his image. So being disrespectful to someone, based on something like age, size, gender or colour, is the equivalent to being disrespectful to God’s creations. All of this lays out that we are all special in Gods image and therefore should be treated with respect.

Emma Lindborg

2021-02-01

Pandemi, karantän, dödsfall, konkurser, inställda aktiviteter, besöksförbud, stängda gränser, krispaket, global ekonomikris. Det är som ett ösregn av negativa nyheter. Hela världen drar efter andan just nu. Det senaste året har vi blivit omskakande medvetna om hur sårbara vi är. Vår trygghet är rubbad. Vi känner oro för familjen och andra nära och vi känner oro inför framtiden.

Nu, om någonsin, behöver vi något som kan balansera denna negativa påverkan på våra sinnen.

Så bra då att hjälpen finns så nära dig. Den är inte längre bort än dina knäppta händer när du ligger all din oro i Jesu händer. Där finner du trygghet och förtröstan. Det blir som ett paraply mot det ovan beskrivna ösregnet.

 

2022-02-28

 Man kan ibland likna en persons liv med ett pussel. När man föds finns det en hög pusselbitar som bit efter bit under hela livet fogas ihop till en bild som så småningom visar upp just den personens liv på jorden.

Det är relationer, familj, utbildning, arbete, nöjen, olika personliga intressen, boende, hälsa, resor, kärlek, engagemang etc. etc. Antalet bitar är oöverskådligt och det finns dessutom alternativa bitar så man kan välja vad man tycker passar bäst.

Skillnaden mot ett vanligt pussel är att det senare levereras i en kartong med en bild på locket så att man ser hur det färdiga pusslet ska se ut.

Den fördelen har man inte i livspusslet. Här får man foga in bitar allt eftersom de dyker upp och slutresultatet är i starten omöjligt att förutse. Ibland dyker det upp bitar som man absolut inte trodde fanns men man får dem att passa in. En del bitar passar inte in hur mycket man än försöker pressa in dom. Ibland blir det hål i pusslet genom att man inte vänder upp framsidan på vissa bitar och därmed missar möjligheten att passa in dessa i pusslet.

Just detta hände mig. Jag tyckte när jag gick i pension att mitt livspussel såg ganska komplett ut. Det var väl ganska hyfsat ihopsatt och jag tyckte att bilden som jag kunde se var inte så tokig. Ett rikt liv med många upplevelser. Vad jag inte såg var att det fattades en väsentlig bit. En bit som jag varit helt blind för. Den hade funnits där hela tiden i den stora högen men jag hade inte sett den och när jag slutligen råkade vända på den förstod jag inte var den passade in. Den fick ligga till sig ett tag utanför pusslet tills synen blev klarare och så småningom såg jag var den skulle passas in. Det var ju centrumbiten. Den som alla andra bitar fick förhålla sig till. Den som band ihop hela pusslet så att man nu kunde förstå hur det var tänkt från början.

Vad var nu detta för en speciell bit som definierade hela pusselbilden.

Jo Gudstron.

Det tog nästan en livstid att få rätt på den men nu är den på sin plats!

Bättre sent än aldrig!

2022-05-21

Var stolt du kristne!

 

Det var inte bättre förr. Man förfasas över hur det gick till på gammaltestamentlig tid. Det var våld det var status det var makt det var förtryck det var krig det var svek det var egentligen en katalog över människans allra sämsta sidor.

Rättsskipningen var öga för öga, tand för tand. Det var stening och andra grymheter. Ingen nåd gavs.

Den som var överst i samhällspyramiden hade alla rättigheter medan den som var längst ner hade inga alls.

Så kom då Jesus och visade oss hur vi borde leva istället. Han lyfte fram de svaga och förtryckta. Han sa att vi skall älska vår nästa lika mycket som oss själva. Han sa att varje människa är värdefull. Han sa att du kan få förlåtelse om du ångrar en oetisk gärning. Han sa att alla människor har lika värde. ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Galaterbrevet 3:28)

Han rev alla barriärer mellan den högste och den lägste i samhället. Han lyfte fram de marginaliserade.

Detta blev omvälvande när den kristna läran spreds i västvärlden. Man insåg att man inte kunde bete sig hur som helst. Vi fick etiska måttstockar och rättsväsen som grundade sig på Jesus människosyn.

Idag, två tusen år efter Jesus, lever allt detta kvar som riktlinjer för ett civiliserat samhälle. Ingen vill väl ändra på det men i vår sekulariserade tid tycks man ha tappat bort var ursprunget finns.

Ett bra exempel på detta är Priderörelsens mantra ”Alla människors lika värde.” Som om det är något revolutionerande som de kommit på själva. Jag vet inte om de är medvetna om vem som är den egentliga källan till denna människosyn. De hänvisar i alla fall inte till den.

Så är det genomgående. Man tar gärna till sig det som Jesus predikade och som nu ligger till grund för våra värderingar i västvärlden men stryker bort allt som antyder att det är Jesus som är ursprunget.

Men alla har inte glömt så du kristne var stolt och räta på ryggen! Det är du som vet hur det hänger ihop!

 

2022-08-21

 

Kristendomens fiender

 

Från första stund när Jesus började verka på jorden uppstod en motkraft som försökte radera ut hans kärleksbudskap.

De första motståndarna var det judiska prästerskapet som såg sin auktoritet hotad. Sedan har det bara fortsatt i en massa olika former. I dag är kristendomen världens största men också mest förföljda religion. Varför då? Jo av samma skäl som på Jesu tid. Vetskapen om kraften i den kristna läran gör att såväl makthavare som enskilda individer känner sin position och sin världsbild hotad. Rädslans drivkraft är stark. Man vet innerst inne att i kristendomen finns en styrka som de inte rår på.

Kommunismen avskaffade religionen eftersom det inte fick finnas någon annan auktoritet än deras egen. Kyrkorna stängdes. Kommunismen blev den nya religionen. Detta snappades upp av 68 rörelsen i Sverige och detta ser vi effekten av än i dag. Allt som kan härleda till att det som står i bibeln är lika relevant nu som då, det måste bekämpas. Annars rubbas deras egna bräckliga fundament. Därför måste Svenska kyrkan styras av vänsterpolitiker så att den hamnar i rätt politisk fåra och blir ett politiskt redskap utan koppling till Jesus. Därför får man inte ha skolavslutning i kyrkan om namnet Jesus nämns!

Likadant är det med islamismen. Rädslan för kristendomen är monumental. Man kan ta till vilka terrordåd som helst bara det är kristna som dör. Eller judar som är det bibliska folket. Under andra världskriget fanns det en överenskommelse mellan muslimernas ledare i Jerusalem och Hitler att de skulle hjälpa varandra att totalt utrota alla judar. Judendomen som är Kristendomens vagga.

Kommunismen, nazismen och islamismen har samma värdegrund. Folket förstår inte sitt eget bästa utan måste styras med järnhand. Alla måste underkasta sig den totalitära regimen. Annars väntar hårda repressalier. Till dessa kan läggas Putinismen som nu tagit över ledningen i ryska kyrkan och tvingar den att säga att Ukraina är ondskan som den gode Putin måste besegra.

Därtill finns alla satanister, avgudadyrkare, häxor, New Age-anhängare och andra irrläror som förnekar Gud och Jesus. Till dessa kan också läggas genusforskare som i sin vishet kommit på att det inte finns ett manligt och ett kvinnligt kön. Enligt dessa är kön en social konstruktion. Alltså måste det som människor i alla tider vetat och som också bekräftas i bibeln vara falskt. Man vill själva leka gud i stället.

Med tanke på all denna fientlighet borde väl kristendomen vara mer eller mindre utrotad idag. Svaret är. Tvärtom. Den bara växer och växer. Den växer i alla länder där folket har det svårt som tex i Afrika. Den växer under ytan i kommunistiska länder. Den växer i hemlighet i muslimska länder Den övervintrar i länder där det förlöjligas att ha en kristen tro.

Ju mer den bekämpas och förföljs desto mer sprider den sig.

 

De som angriper fattar aldrig att de skickar iväg en bumerang som träffar dem själva i nacken.

 

Vid en kvällsgudstjänst 2022-09-25 framförde jag dessa tankar.

Du är ett mirakel!

 

Kan du föreställa dig vad ingenting är? Hur ser det ut? Hur kan man definiera något som inte finns? Kan du tänka dig att man kan skapa någonting ur något som inte finns? Det går ju inte. Ändå har det hänt.

Jag tänker på skapelsen. Hur gick det till?

Vetenskapen och bibeln är ganska samstämmiga. De har bara olika sätt att beskriva förloppet.

Först fanns ingenting. Sen, på en mikrosekund, fanns alla beståndsdelar till det som vi nu ser som ett oändligt universum. Som kom till som i en ljusstark explosion.

Vem tände gnistan och satte igång en process som skapat det universum som vi upplever?  Skapat ur ingenting. Från ingenting till allting. Vetenskapen vet inte, har ingen förklaring. Man kör huvudet i väggen när man försöker förklara hur hela vårt universum uppstod ur ingenting. Men bibeln vet. Första raden i bibeln lyder ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Gud sade ”ljus bli till” och ljuset blev till. 

Oavsett om man har en bibelrelaterad tro eller man är Gudsförnekare så framstår hela skapelsen som ett mirakel och särskilt då vår lilla planet i ett oändligt stort universum. En planet så full av olika livsformer i en perfektion som övergår vårt förstånd. Det fullständigt sprudlar av liv här på jorden. Från den minsta mikrob till de största valarna. En liten planet omgiven av en tunn atmosfär som skyddar den mot den omgivande rymden där inget liv kan existera.

Varje liten livsform på jorden är som ett mirakel. Ordet mirakel kommer ur det latinska ordet miraculum som betyder underbar, uppseendeväckande händelse, oförklarlig och därför vanligen uppfattad som övernaturlig.

Ett frö innehåller alla data och ingredienser för att bli just vad det är ämnat till. Vart och ett för sin bestämda art med en perfektion som trotsar allt förnuft. Ju mer man studerar allt liv på jorden desto ödmjukare blir man inför de fullständigt briljanta livsformerna.

Bara ett litet exempel. En liten kolibri med sin lysande färgrika fjäderskrud. Den minsta arten bara 5 centimeter lång och vikten mäts i gram. Den lever huvudsakligen på nektar och kan stå blickstilla i luften när den suger näring och kan till och med flyga baklänges. Har upp till 70 vingslag i sekunden och kan flyga upp till 1000 kilometer mellan sommarviste och vinterviste. Hur orkar dom och hur hittar dom tillbaka till samma plats år efter år. En makalös skapelse och ändå bara en av miljoner andra fantastiska livsformer på jorden.

Vi har detta mitt framför näsan på oss varje dag men funderar kanske inte så mycket på att allt liv på jorden är skapat ur i princip ingenting.

Ta dig själv som exempel. Först fanns du inte. Du var ingenting. Så på bråkdel av en sekund, i samband med befruktningen, så finns du i form av ett par celler som innehåller alla de data som gör dig till den människa du är idag. Hela koden till en helt unik människa som det bara finns ett enda exemplar av. Det har aldrig funnits en sådan person som du någonsin tidigare och det kommer aldrig att finnas någon sådan efter dig heller.

Du är ett mirakel!

Jesus säger just det. Varje liv är värdefullt och vi ska vara rädda om det och hjälpa varandra att vårda det.

Bön:

Herre vi står förstummade inför din skapelse. Du vet att vi inte har hjärnkapacitet nog att förstå men vi ber att du öppnar våra sinnen och låter oss ana gudomligheten i allt liv på jorden och låter oss förstå vår egen del i detta.

Amen