Mirakler i nutid

Ordet mirakel kommer ur det latinska ordet miraculum som betyder underbar, uppseendeväckande händelse, oförklarlig och därför vanligen uppfattad som övernaturlig.

Finns det verkligen mirakler i vår tid?

Det finns otaliga böcker, både svenska och utländska, som sida upp och sida ner beskriver händelser i människors liv som inte kan klassas som annat än mirakler. (Se litteraturförteckningen).

Jag måste erkänna att när jag började läsa dessa böcker trodde jag inte alls på vad som stod där. Min första tanke var att detta var ett bra sätt att tjäna pengar. Svänga ihop lite fantasihistorier, ju osannolikare desto bättre, och trycka en bok och se pengarna rulla in.

Men jag fick tänka om för plötsligt kom jag till några berättelser som kunde varit mina egna. Händelser som var nästan identiska med några upplevelser jag haft. Upplevelser som jag inte förstod vad det var när det hände men som nu, när andra berättade om sina erfarenheter, fick polletten att trilla ner. Jag har nu en lite mer ödmjuk inställning till "mirakelhistorierna" och även om jag inte sväljer allt som påstås så kommer jag inte runt frågan att det faktiskt inträffar mirakler här och nu.      

Jag har nu läst många sådana böcker och enligt min uppfattning kan man dela upp händelserna i följande kategorier:

 Healing eller helande d.v.s. att man blir oförklarligt frisk från en svår sjukdom eller skada på ett sätt som läkarvetenskapen inte kan förklara.

”Änglavakt” d.v.s. att man oförklarligt (av osynliga krafter) räddas i en svår nödsituation, ofta livshotande.

”Änglar i människogestalt" som oväntat dyker upp i situationer där man behöver hjälp och sedan bara försvinner,

Bönesvar d.v.s. att man ber Gud om hjälp, antingen för sig själv eller för någon annan, och denna bön uppfylles.

Varsel eller förebud om stor fara som man skall undvika eller vara beredd att ingripa för att förhindra.

Ibland kan det hända att man träffar människor i ett sammanhang där man råkar beröra sådana här övernaturliga händelser. Ibland resulterar diskussionerna i att någon lutar sig fram mot mig och viskar så att ingen annan ska höra: "Du, jag har också varit med om nåt liknande".

Varför denna rädsla för att berätta? Jo risken är stor att bli stolleförklarad i bekantskapskretsen eller på jobbet. I dagens moderna samhälle har man rationaliserat bort det övernaturliga, det som inte går att förklara i vetenskapliga termer.

Jag tar dock risken och berättar mina upplevelser.

Den starkaste händelsen inträffade när jag var i 6-års åldern. Jag hade nyss lärt mig cykla och övade mig flitigt. En dag skulle min kompis och jag cykla hem efter ett besök på gården Nyhem. Det var en stor häck parallellt med utfarten till landsvägen så man såg inget åt höger.

 Min kompis som var först stannade innan han åkte ut på vägen och upptäckte att det kom en bil i full fart från höger. Han ropade på mig att stanna och jag försökte bromsa men det var som om någon hållit tag i min fot för jag kunde inte trampa baklänges och få cykeln att stanna. Jag åkte rätt ut på vägen mitt framför bilen som var en taxi (en stor svart tung Volvodroska) från Tomelilla. En kollision var till synes oundviklig. Jag blev skräckslagen, fick ultrarapid-upplevelse och såg i slow motion denna 1,5 ton tunga bil sakta lyftas av en osynlig kraft så att jag såg undersidan på den. Jag såg både kardanaxel och avgasrör. Den vreds dessutom ut mot vägkanten och när allt var över stod jag kvar mitt i vägbanan med min cykel, taxin stod halvvägs nere i diket och en förvirrad och arg taxichaufför skällde på mig ett ögonblick för min oförsiktighet smällde igen dörren och fortsatte sin färd.

Jag visste ingenting om änglar på den tiden så jag tänkte inte mer på händelsen förrän jag för några år sedan började läsa berättelser om s.k. änglaingripanden. Jag fann då ett antal liknande berättelser om just livshotande situationer i trafiken där fordon som av en osynlig jättehand lyfts åt sidan eller stoppats så att den givna kollisonen inte inträffat. Den som varit med om detta glömmer det aldrig men ingen kan finna någon logisk förklaring på vad som hänt.

Denna händelse inträffade i slutet på 90-talet när jag jobbade i Stockholm. Jag skulle en morgon ta mig från Farsta till Arlanda Hotell för att hålla ett seminarium i IT-säkerhet. Jag tog bilen och gav mig lite försenad ut i rusningstrafiken. Om jag snabbade mig skulle jag nog hinna i tid. Som föreläsare vill man ju inte komma försent. För att komma till Arlanda var jag tvungen att passera centrala Stockholm via en väg bakom Centralstationen för att ansluta till Karlbergsleden som leder ut till motorvägen mot Arlanda.

Just här bakom Centralstationen är ett ökänt trångt nålsöga att ta sig igenom i rusningstrafik. Här ska man absolut inte få motorstopp för då blockerar man ena körfältet och det blir kaos bakåt. Just här fick jag motorstopp! Bilen bara tvärdog. Jag är hyfsat kunnig på att meka med bilar men jag fick inte igång den. Den var stendöd.

I denna utsatta situation satte jag mig i bilen, lade händerna på ratten och tänkte desperat att nu måste jag ha hjälp.Jag hann knappt tänka tanken klart förrän det kom en bil som stannade precis framför mig. Det var en gammal rejält sliten och nergången Volvo kombi och ut kliver en man som såg lika sliten ut som bilen. Han frågade om jag behövde hjälp. Jag förklarade vad som hänt. Han tog liksom jag hade gjort en titt under huven men hittade inte felet. Han frågade vart jag skulle och när han fick veta att jag skulle till Arlanda sa han att han visste ett ställe längs motorvägen som skulle kunna hjälpa mig och han erbjöd sig att bogsera mig dit. (Redan detta var ju ett litet mirakel att någon privatperson stannade i rusningstrafiken i Stockholm och erbjöd bogserhjälp). Jag protesterade lite och sa att man får ju inte bogsera på motorväg. Han sa bara att det behövde jag inte bekymra mig om. Han fäste en bogserlina och sedan bar det iväg i full fart genom Stockholm och ut på motorvägen. Efter ett tag svängde han av upp till en bensinmack som låg till höger om motorvägen. Den låg ganska högt upp och uppfarten dit var flera hundra meter. Han drog mig ända fram till entrén till macken. Det fanns märkligt nog inga andra bilar där. Han sa att här kunde jag få hjälp. Jag kramade om honom och tackade för hjälpen och frågade vad han ville ha i ersättning för bogseringen, men han vägrade att ta betalt. Stressad som jag var så ville jag snabbt få hjälp så innan han hunnit sätta sig i bilen vände jag mig om för att gå in i butiken men efter ett par steg stannade jag upp för att vinka av honom. Då var både han och bilen borta! Jag blev helt förbluffad. Det fanns ingen möjlighet att hann hunnit köra från platsen på några enstaka sekunder.

Jag hade dock inte tid att fundera på detta. Klockan gick och jag var redan sen. Nu inträffade nästa lilla mirakel. Dagens bensin mackar säljer korv och kaffe och allt annat som inte har med bilen att göra och i kassan sitter ofta någon ensam anställd som inte kan nånting om bilar. Här träffade jag en man som när jag förklarat läget genast gick ut till bilen, gjorde en snabb koll och sa att han skulle byta batteriet sen skulle den gå igen. Jag tvivlade starkt på att det skulle hjälpa men han envisades och sa att han hade just ett sådant batteri som skulle passa min bil och det var alldeles nyladdat. Då hör det till saken att min bil var en verklig uddabil som bara fanns i några hundratal exemplar i Sverige. Han tillade att detta var ett superbatteri som inte skulle ge mig några bekymmer i fortsättningen

Han monterade batteriet vred på startnyckeln och bilen startade direkt. Lite förbluffad men tacksam betalade jag för batteriet, han tog inget betalt för jobbet, och gav mig iväg till Arlanda.

Om jag kom i tid? Jodå och föreläsningen gick bra. Många år senare när jag sålde bilen satt batteriet fortfarande i och fungerade oklanderligt.

Den här händelsen inträffade långt innan jag kommit till tro. Det var en hektisk tid i mitt liv och jag glömde snart bort händelsen tills jag för några år sedan läste om liknande upplevelser som andra haft, både här i Sverige och på andra ställen i världen.

Gemensamt för dessa händelser är följande.

• Man befinner sig i en situation med sitt fordon som gör att det inte går att fortsätta färden.
• Man befinner sig på en plats där man inte kan förvänta sig någon hjälp
• Man ber till en högre makt om hjälp.
• Denna hjälp dyker snabbt upp, utan att man fattar var den kommer ifrån
• Personen ifråga ser ofta väldigt medfaren ut.
• Han vet precis hur situationen ska lösas, antingen genom att han har med sig just den reservdelen som behövs, eller ordnar transport dit hjälp finns.
• Han vill absolut inte ha någon ersättning.
• När allt är klart och man vänder ryggen mot honom är han plötsligt och oförklarligt borta.

Om jag inte själv varit med om detta hade jag vägrat att tro på det men nu måste jag acceptera att detta faktiskt förekommer.

Vi har i kyrkan en man i 70-årsåldern som lidit av svår migrän sedan ungdomsåren. Ofta blev han sängliggande flera gånger i veckan men hankade sig fram med starka mediciner.

Jag hade läst många berättelser om hur svårt sjuka blivit mirakulöst botade genom förbön och ibland handpåläggning. Så kallat helande. Jag var väldigt skeptisk till dessa berättelser. Inte kunde man väl genom bön få obotliga sjukdomar att bara försvinna. Jesus kunde ju det enligt Nya Testamentet men att det skulle fungera här och nu. Nej, det lät för bra för att vara sant.

Men jag fick ge mig. Vi var en grupp i kyrkan som lade händerna på och bad för denne man att migränen som plågat honom i nästan hela hans liv skulle försvinna. Det fantastiska hände att migränen försvann och har inte kommit tillbaka och han behöver inte de starka medicinerna längre. Han säger själv att han fått ett nytt liv!

Fungerar då detta alltid? Nej, för det mesta händer ingenting synbart men ibland blir det just en sådan helande effekt som ingen läkare kan förklara.

Visst blir man förundrad.