Föreläsningar

Vid några tillfällen har jag haft möjlighet att i kyrkan framföra tankar och idéer som jag haft. I brist på bättre benämning kallar jag detta för föreläsningar. Det är ju en envägskommunikation.

Treenigheten

2012

Dagens tema är treenigheten. När jag fick förfrågan om jag kunde säga något om det vid den här gudstjänsten blev jag mycket tveksam. Vad kunde jag, som nybörjare i den här kyrkan, tillföra till detta ämne som ni alla hört om så många gånger. Ni vet säkert mer om det än jag.

Men efter lite betänketid kom jag på att något som ni inte vet är hur jag personligen uppfattar treenigheten. Och ärligt talat så visste jag inte så noga själv heller men nånting växte fram när jag satte mig ner och började formulera mig.

Det ni nu får höra är alltså inga fastställda teologiska sanningar utan min egen mer eller mindre spontana syn på frågan.

Vi tar ett avstamp i trosbekännelsen. Den är ju indelad i tre trossatser eller grundpelare om man så vill.

Vi tror på Gud allsmäktig fader, himlens och jordens skapare.

Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre

Vi tror på den Helige Anden.

Vad händer om man börjar plocka i den här trosbekännelsen och tycker att allt det där kan jag nog inte ställa upp på.

Tar man bort första stycket om Gud då faller ju resten bort också. Då kan man konstatera att man är gudsförnekare – ateist. Då är man givetvis inte kristen.

Säger man så här att man tror att Gud finns men Jesus var inte hans son utan en vanlig människa. Kanske lite klokare än de flesta och kanske nån form av profet.  Då är man heller inte kristen.

Då är man gammaltestamentligt troende och får fundera på om man vill vara jude eller muslim. Både dessa läror accepterar ju Jesus som profet men inte som guds son.

Säger man att Gud finns och Jesus är hans son men den Helige Anden är något så diffust så det kan jag inte tro på. Vad är man då. Jag skulle vilja kalla det en passiv kristen.

Det är som att sitta som åskådare på en fotbollsmatch. Man accepterar att det finns spelare, regler och domare och man hejar på laget. Men man deltar inte i spelet. Man bidrar inte med någon insats för att nå framgång.

Man kan också se det såhär. Man kan ta tre jämnstora brädor som vardera motsvarar Gud, Jesus och den helige anden. Av dessa tre bitar kan man bygga en triangel. Reser man den upp ser den ut som en takstol till ett hus. Där bildas ett utrymme som man kan fylla med något. Tar man bort den ena brädan faller resten ihop. Då är det inget bygge utan bara en brädhög. Den kan man inte fylla med nånting.             

Eller så kan man titta på en mobiltelefon. Den består tre delar.

En hårdvara som är apparaten som du håller i handen.

En mjukvara som är telefonens inre som du inte kan ta på men som finns där för att kunna utföra allt det som telefonen är till för. Mjukvaran är nerladdad av tillverkaren från början men kan uppdateras och utökas efterhand.

En energikälla som är batteriet som ser till att driva mjukvaran. Utan den drivkraften är telefonen obrukbar.

Detta kan jämföras med dig själv och din kristna tro. Din kropp är din hårdvara. En del i skapelsen. Ditt inre, andliga liv är medfött men kan fyllas på efterhand med t.ex. en kristen tro. Energikällan i den kristna tron är den helige anden. Utan den drivkraften står tron stilla. Liksom batteriet behöver den laddas då och då. Var laddar man den helige anden? Jo kyrkan är den bästa laddstationen.

Man kan givetvis teoretisera mycket kring treenigheten men för mig räcker det att konstatera att det är Guds gåva till oss och det är bara att tacka och ta emot.

2010-10-16

Dagens tema, att leva tillsammans, har många aspekter men jag tänkte ta berättelsen om den lame mannen i Markus 2: 1-12 som utgångspunkt för några funderingar i detta ämne. Ni vet berättelsen om när en lam man hissades ner genom ett tak för att komma nära Jesus så att han kunde bli helad.

Man kan ju läsa dessa rader som en episod i alla de berättelser om Jesus helanden och mirakler och snabbt gå vidare för att läsa om nästa. Eller så kan man välja att stanna upp och fundera på vad som döljer sig mellan textraderna.

Tänk om detta hade hänt här och nu. Jesus står här framme vid predikstolen och talar. Kyrkan är sprängfylld med folk och utanför står lika många som vill komma in för att komma nära förkunnaren. Det är helt omöjligt att fler kan komma in i lokalen.

Då hör ni plötsligt några konstiga ljud uppifrån taket. Det börjar ramla ner små bitar från taket. Någon hade skaffat fram en skylift och verktyg för att såga hål i taket och plötsligt är där ett stort hål där det hissas ner en lam man på en bår. Mitt framför Jesus

Då skulle ni bli förvånade!

Många skulle tänka. Vilka sabotörer. Det kommer ju att kosta mycket pengar att laga det hålet. Andra skulle tänka att vad fräckt att tränga sig före på det viset. Men några skulle kanske tänka. Vilka fantastiska vänner denna man har som gör sig så stort besvär för honom!

Men låt oss backa bandet till när det verkligen hände - för c:a 2000 år sedan.

Vi vet egentligen ingenting om de här fem männen. Vi vet inte vad dom hette eller var dom kom ifrån. Dom hade inga repliker så man kan ju jämföra dom med statister i en film. Dom är nödvändiga för att föra handlingen framåt men allt fokus är på huvudrollsinnehavaren.

Man kan förmoda att den lame mannen hade hört talas om Jesus förmåga att bota sjuka och trodde att han själv kunde bli botad från sin lamhet bara han kom nära honom. Problemet var just att han var lam. Han kunde inte ta sig dit. Ett typiskt moment 22.

Räddningen blev hans vänner och troligen hade de lika stark tro på Jesus som den lame för annars hade de nog inte gjort sig sådant stort besvär. De hade nog vänt om när de såg den stora folksamlingen när de insåg att det inte gick att ta sig igenom. Men dom gav inte upp. Problem är till för att lösas så upp på taket, gör hål i taket och fira ner båren.

Jesus fattar direkt. Här är 5 män som har så stark tro att de övervinner alla hinder för att komma nära honom. Det är självklart för honom att hela mannen som kan resa sig upp och gå.

Vilken vittnesbörd för alla närvarande.  Jesus kan bota sjuka men de ser också hur viktigt det är att ha riktiga vänner.

Tillbaks igen till nutiden. Det finns ett talesätt att bra karl reder sig själv. Man ska inte ligga andra till last. Men erfarenheten visar tydligt att vi inte klarar allting själv.

Ibland är vi som den lame mannen och då ska vi inte dra oss för att be om hjälp även om det sitter långt inne ibland

Ibland är vi bårbärarna. Vi är skapade för att hjälpa varandra och det är en glädje för de flesta att känna att man betytt något för någon annan.

Dagens tema, att leva tillsammans, innebär bland annat att stötta varandra. Talesättet att ensam är stark är bara en myt. Vi behöver varandra.

Vår kyrka är ett lysande exempel på att tillsammans är vi starka.

Bön

Herre hjälp oss att förstå när vi behöver be om hjälp och ge oss mod att erkänna vår svaghet och Herre hjälp oss att förstå när vi behöver vara hjälpare och ge oss kraft att övervinna de hinder som kan finnas så att hjälpen verkligen ger resultat.

Amen

Jag fick ett generöst erbjudande av dåvarande pastorn Britt-Marie Kaldéus-G-son att hålla predikan vid Annandag Jul 2012. Det kändes som ett speciellt förtroende att få stå inför pastorn och församlingen och fritt få framföra sina egna tankar om gåvor. Nedanstående text är ett sammandrag av vad jag hade att berätta då.

Jultid – gåvornas tid

Julen är ju starkt förknippat med gåvor. Inte så konstigt. Det är ju Jesus födelsedagsfest! Han fick ju gåvor direkt av de tre vise männen och i den andan har vi fortsatt att ge varandra gåvor även om det ursprungliga syftet kanske har kommit i skymundan.

Nu ska paketen vara fint inslagna så att de blir inbjudande att öppna, gärna något värdefullt i dom och helst en överraskning. Det ska också vara många paket annars är vi inte riktigt nöjda.

Har ni fått många fina julklappar i år eller kanske gett fler än ni fått?

Som barn tänker man mest på att få men ju äldre man blir desto roligare är det att ge, att få se andra glädjas.

I början vill man ha – sen vill man ge. Så kan man också se på det när man blir troende. I början vill man ta till sig av allt det nya men efterhand finner man att det är lika roligt att ge tillbaka av allt man tillägnat sig. Det är därför jag står här i dag.

Det jag nu har berört är ju traditionella materiella gåvor, sådant som går att värdera i pengar. Det är ju egentligen inte så svårt att ge. Förutsatt att man har en inkomst så fylls ju kassan på regelbundet. Det är bara att besluta sig för vilken budget man vill hålla.

Men frågan är - kan man ge bort något annat?  Jodå.

Man kan ge bort kärlek. Det är kanske lite svårareatt ge bort. När jag säger kärlek tänker jag inte i första hand på förälskelse utan snarare ”vardagskärlek.” Ett vänligt uppmuntrande ord, ett leende så att någon känner sig sedd.

Vi är duktiga på detta när det gäller barn. Vi lyssnar på dom, kramar dom, tröstar dom, berömmer dom för vi vet att de behöver det för sin utveckling, för sitt självförtroende. För att själva bli kärleksfulla människor.

Vad vi glömmer bort är att vi även som vuxna har precis likadant behov av vardagskärlek som barnen. Ändå är vi så restriktiva med det trots att ett vänligt ord, en uppskattande nick, en blick som betyder att jag har sett dig blir som ringar på vattnet. Mottagaren känner sig upplyft och förmedlar den känslan vidare i sin tur osv. osv.

En sådan gåva kostar inget. Det finns obegränsad tillgång. Det är bara att öppna munnen. Den är ju inte bara till för att stoppa godsaker i, den är också till för att leverera goda ord. Det är bara att ösa på.

Presenter – kärlek, kan man ge bort något mer?

Ja man kan faktiskt ge bort tid. Det som är specifikt med tid är att det i motsats till pengar inte kan förnyas. Att ge bort tid är ännu lite svårare. Man kan jämföra sin tid på jorden med ett 100 cm mått band. För varje dag klipper man av en liten bit som aldrig kommer tillbaka.

Hur kan man ge bort tid? Jo genom att lyssna på någon som behöver dig, hjälpa någon, ställa upp för någon humanitär organisation, hjälpa till i kyrkan med olika sysslor, besöka någon sjuk etc.

Jag vet många i den här kyrkan som ger otroligt mycket av sin tid för sina medmänniskor. Ni är värda all beundran.

Man blir ödmjuk när man ser detta. Att ge bort sin tid är ofta mer värdefullt än att ge materiellt. Det ät faktiskt att ge bort en liten del av sitt eget liv till någon annan människa. Tänk på måttbandet!

Finn det verkligen något mer man kan ge bort?

Jo en sak till.

Man kan ge bort en tro. Finns det något finare att - eller svårare att ge bort.

Hur gör man? En tro går ju inte att slå in i ett paket som kan överlämnas med en tillönskan om ett gott liv. Man kan aldrig övertala en annan människa att bli troende. Det måste komma inifrån individen själv men man kan lotsa någon försiktigt om denne så önskar.

Då finns det två olika arenor – hemmaplan och bortaplan.

På hemmaplan kan du stå upp för din tro, vittna, vara ett gott kristet föredöme,(tänk på det kristna kärleksbudskapet), ge tid åt de sökande. Detta kan vi alla. Om var och en av oss kan bidra med att leda bara en enda person till tro – då har vårt liv varit framgångsrikt.

På bortaplan gäller det traditionella missionsarbetet. Det kan givetvis inte alla delta i. Det får vi överlåta till de särskilt kallade. Men vi kan ge materiellt stöd i stället för tid. Då har vi del i framgången med att nya kommer till tro.

Sammanfattning

Det finns olika sorters gåvor - alla behövs – vi kan alla bidra – även i missionsarbetet och det sistnämnda var ju också dagens tema för kollekten.

Bön

Herre fortsätt att påminna oss om att vi ska var givmilda mot varandra i alla avseenden och låta generositeten vara vår följeslagare inte bara i juletid.

Amen

 2014-04-10

Vi människor har i alla tider haft funderingar kring hur världen har blivit till. Det har alltid funnits olika religiösa tolkningar och det har efterhand vuxit fram mer eller mindre trovärdiga vetenskapliga förklaringar och striden mellan kyrka och vetenskap om tolkningsrätt har varit långvarig och hård.

I början var det vetenskapen som fick rätta sig efter kyrkan men i dag är det snarast tvärt om.

Som naturvetenskapligt intresserad och som kristen har jag försökt borra lite i de här frågorna. Det fick till följd att jag satte ihop en föreläsning i kyrkan på det här temat. Det var upplagt som ett rollspel med tre personer som jag själv gestaltade. Det var en bibeltrogen kristen på ena sidan, en icke troende vetenskapsman på den andra och i mitten jag själv som moderator. Det blev lite fotarbete för att förflytta sig mellan de olika rollerna.

När jag började skriva det här rollspelet stod jag med båda fötterna på vetenskapsmannens sida men allt eftersom det började ta form fick jag mig många tankeställare. Det var mer komplext än jag kunnat föreställa mig. Slutet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig från början.

Här kommer ett sammandrag av den 90 minuter långa föreläsningen.

Lennart Nu ska vi föra en diskussion kring temat skapelsen och vi får väl börja med då allting startade de vill säga universums födelseögonblick. Först ger jag ordet till Ingvar den bibeltrogne.

 Men innan dess vill jag bara konstatera att bibeln inte är någon lärobok i naturvetenskap. Gamla testamentet bygger på muntliga traditioner som är många tusen år gamla.  Å andra sidan är vetenskapliga rön i ständig förändring och det som betraktas som sanning i en tidsperiod är helt ute i en annan tid.

Ingvar Just det! Bibeln står pall! Den håller årtusende efter årtusende utan att man behöver ändra i den. Ni vetenskapare ni ändrar er ju hela tiden. Hur många olika teorier om skapelsen har ni inte haft under samma period och när ska det som ni nu anser vara korrekt vetenskap ändras nästa gång? Man kan ju aldrig lita på er.

Jan Ja, ja ni är så inkrökta i er bibel så ni kan inte se utanför den. När Galileo Galilei påstod att jorden inte var universums mittpunkt tvingade katolska kyrkan honom att ta tillbaka sitt påstående och satte honom dessutom i husarrest. Inte förrän 1992, 350 år efter hans död, erkände påven Johannes Paulus ll att Galilei faktiskt hade haft rätt! Tala om att fatta långsamt.

Lennart Oj då, det hettade visst till med en gång men är det inte bäst att ta alltsammansfrån början så får vi se var vi hamnar.

Ingvar Jag vill då börja med att citera första raden i vår trosbekännelse. ”Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare.” Här står det i klartext vem som ligger bakom skapelsen och slår man upp i bibeln Första Mosebok 1.2 – 1.4 kan man läsa hur det startade.  

”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade, ljus bli till och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott och han skilde ljuset från mörkret.”

Lennart Vad säger du Jan om detta, du som är vetenskapsman och forskare inom det här området.

Jan Jag tror inte alls på bibeln. Det är bara sagor. Vår teori ser ut så här. För cirka 14 miljarder år sedan var hela universum samlat i en enda punkt, en så kallad singularitet, som är omöjligt att beskriva med vår nuvarande fysik. Tid och rum existerade inte. Då inträffade det vi kallar Big Bang, en sorts gigantisk explosion som skapade det tidiga universum. Från en tät soppa av elementarpartiklar bildades efterhand gasmoln som sedan bildade stjärnor och så småningom planeter. Universum fortsätter än i dag att expandera och förvandlas.  

Lennart Så ni har bra koll på hur universum är uppbyggt?

Jan Nja, problemet är att vi på senare år har funnit att vi bara kan observera 5 % av materien i universum. Vi har nu teorier om att 23 % av universum består av materia som vi inte kan se eller som vi kallar mörk materia. Resten av universum, cirka 72 %, består av något som vi kallar mörk energi. Vi vet inte vad det är men det är en kraft som kan förflytta hela galaxer som består av miljarder stjärnor och andra himlakroppar. Det är en okänd kraft som fortsätter att expandera universum.

Lennart Vad tände gnistan till Big Bang?

Jan Det vet vi inte och vi kommer aldrig att få veta eftersom det inte går att observera något som inte finns före det skapades.

Lennart Vetenskapen säger att jorden är cirka 4,5 miljarder år gammal och livet har funnits i cirka 3,5 miljarder år. Hur gammal är jorden enligt teologerna?

Ingvar På 1600-talet hade teologerna kommit fram till att jorden var mellan 6000 och 9000 år gammal. Det är nog inte många som hävdar den ståndpunkten idag. Vad vi tror om universums ålder är i och för sig inte frälsningsgrundande. Vi konstaterar bara att ingen med absolut säkerhet kan bevisa universums ålder.

Lennart Om man sammanfattar vad ni båda säger om universums uppkomst så är det så att först fanns det ingenting och sedan på någon miljarddels sekund fanns alla de byggstenar som format det universum vi nu kan observera.

Ingenting blev allting. Det blev ljus i mörkret. En osynlig (mörk) energi driver utvecklingen enligt vetenskapen, en gudsvind gör samma sak enligt bibeltolkarna.  

Ni beskriver ju samma sak men med lite olika ord!

Lennart OK, vi har nu sett begynnelsen av universum. Om vi hoppar fram några miljarder år till vår egen planet vad händer nu?

Jan Ända in på 1800-talet var de flesta vetenskapsmän övertygade om at jorden var högst 9000 år gammal. Vi räknar i dag med att jorden är cirka 4,5 miljarder år gammal. Efterhand som planeten svalnade uppstod landmassor och stora delar av planeten fylldes med vatten. Var vattnet kommer ifrån har vi för närvarande ingen riktigt bra förklaring till. Från början var all landmassa samlad i en enda kontinent, Pangea, som sedan splittrats upp i våra nuvarande kontinenter. Efterhand bildades också en atmosfär vilket tillsammans med vattnet är en förutsättning för att liv ska kunna finnas på vår planet. Vi tror att den första enkla livsformen uppträdde för cirka 3,8 miljarder år sedan.

Ingvar Gud sade: I vattnet skall ett valv bli till och det skall skilja vatten från vatten. Gud kallade valvet himmel. Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att land blir synligt. Gud kallade det torra landet jord och vattenmassan kallade han hav.

Lennart Här låter ni rätt lika! Åter igen beskriver ni ju samma sak fast med olika ord.

Jan När jag talade om atmosfär så innebär det bland annat att det måste finnas syre för att liv ska finnas till. Syre skapas av växter via sin fotosyntes så någon form av växter måste vara det första tecknet på att planeten skulle kunna hysa liv.

Ingvar Det visste Gud för på tredje skapelsedagen sa han: ”Jorden skall ge grönska, fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden”.

Lennart Det var intressant men nu börjar väl olika sorters djur dyka upp?

Jan Vi tror att de första djurformerna uppstod i havet. Efterhand tog de sig upp på land och vi fick fåglar, insekter, kräldjur, däggdjur o.s.v.  Sen vet vi ju att den flora och fauna vi har idag inte alls ser ut som den som fanns när livet startade här på jorden. Det har ibland varit stora och dramatiska förändringar för livsformerna på jorden. Se bara på dinosaurierna som en gång dominerade i miljontals år men som helt försvann.

Ingvar Det stämmer att djurlivet började i havet för på femte skapelsedagen sa Gud: Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.

Han fortsatte sen på sjätte dagen att skapa och sade: Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser, boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.

Lennart Jag kan konstatera att ni har samma uppfattning i vilken ordning liv uppstod men ni skiljer er så till vida att bibeln säger att allt skapades färdigt precis som det ser ut idag medan vetenskapen säger att det har varit en utveckling, evolution, i miljarder år. Där har ju vetenskapen till vissa delar starka fysiska bevis för sina teorier.

Ingvar Allt skapades ju inte på en gång utan som jag just redovisat växte det fram steg för steg. Det är bara tidsaspekten som skiljer oss åt. Sen får vi nog acceptera att allt från början inte såg ut likadant som idag men det hindrar inte mig i min tro att det finns en intelligens bakom universums tillblivelse och utveckling. En intelligens som vi kallar Gud.

Ju mer man studerar naturen desto mer övertygad blir man att denna fantastiska och komplexa skapelse inte kan ha bildats genom en slumpmässig händelse.

Lennart OK, men när träder människan in i handlingen?

Ingvar Sist ut i Guds skapelse var ju människan som symboliseras av Adam och Eva. De levde enligt bibeln i trakterna av floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak. Därifrån spred sig deras arvingar ut över världen.

Jan Vi menar att det funnits ett antal människoliknande arter som levt och dött ut på jorden. Lämningar efter dessa har daterats miljoner år tillbaka. Man har dock inte hittat bevis för direkt släktskap med oss, homo sapiens, som nu befolkar världen. I jordens miljardlånga historia är vårt människosläkte verkligen nykomlingar på vår planet.

Lennart Jag har läst att man genom DNA-forskning kunnat konstatera att alla nu levande människor härstammar från några enskilda individer som levde i östra Afrika för c:a 200 000 år sedan.  Stämmer det?

Jan Ja det är riktigt. Från dessa, vetenskapens Adam och Eva som levde i nuvarande Etiopien, började våra förfäder sprida sig över världen. Först ut var Aboriginerna som utvandrade för 70 000 år sedan. Det tog dom 20 000 år att komma till Australien. Det var ju lång väg att gå! Förfäderna till våra dagars européer och asiater lämnade Afrika många tusen år senare.

Lennart Det var intressant för jag får inte ihop logiken i bibelns berättelse. Adam och Eva var först sen fick dom till att börja med två söner. Kain slog ihjäl Abel och så var dom bara tre. Kain blev bortkörd av Adam. Han var rädd när han vandrade iväg att någon han mötte på vägen skulle slå ihjäl honom som hämnd för att han dödat sin bror. Osannolikt eftersom det inte fanns fler människor än dom tre nämnda eller fanns det ändå det?

Jan Jovisst det fanns det. Neanderthalmänniskan fanns ju före oss i Europa och Mellanöstern och de hade samröre med vår ras för man har nyligen konstaterat att vi har spår av deras DNA i oss.

Lennart Man kan väl förmoda att när vetenskapens ”Adam och Evas” tidiga ättlingar började röra på sig norrut från Etiopien kom dom ganska snart till samma landområde som bibelns Adam och Eva. Ett område som tydligen var ytterst gynnsamt att leva i på den tiden. Därifrån kunde dom sedan när dom samlat kraft och energi och förökat sig tillräckligt, sprida sig vidare precis som bibelns släkter. Ett intressant sammanträffande!

Bibelns och vetenskapens skapelseberättelser är kanske ändå inte så motsägelsefulla som jag trodde.

Nu har jag en annan fråga till dig Jan. Hur uppkom livet egentligen?

Jan Det finns många olika scenarion för livets uppkomst genom det man kallar biokemisk evolution. Man tänker sig vattensamlingar fulla med organiska molekyler, så kallad ursoppa. Kanske torkade dessa vattensamlingar sakta ut och det blev en allt mer koncentrerad soppa av aminosyror som på något vis organiserade sig så att första cellen bildades. Men vi vet faktiskt inte. Det är bara teorier.

 Livets grundläggande byggsten är ju cellen. Dess viktigaste byggstenar är proteiner och enzymer som består av långa kedjor av hundratals eller tusentals aminosyror. Informationen om hur aminosyrorna ska kombineras finns lagrad i DNA:t som utgör naturens mest komplexa molekyl. Den innehåller ”ritningen” för varje organism.

Lennart Vetenskapen säger att livet utvecklas genom gradvis evolution men då måste det finnas en minnesfunktion till exempel RNA eller DNA som vet hur allt har varit tidigare och som vet hur nästa generation skall se ut. Då är frågan vilket kom först, cellen eller DNA:t. Lite som frågan vilket kom först, hönan eller ägget.

Jan Ja det är lite av ett mysterium.

Ingvar Jämfört med en cell framstår ju en Boeing 747 jumbojet, en av de mest komplexa människottillverkade maskinerna, som något som ungarna knåpat ihop på dagis. Francis Crick, en av de två som fick Nobelpriset för upptäckten av DNA-spiralen, ansåg att livet är alltför komplext för att ha kunnat uppstå enligt den allmänt accepterade modellen som du Jan beskrivit. Han konstaterar att livets uppkomst ter sig som ett mirakel. Så många är de villkor som måste vara uppfyllda för att få igång det hela.

Han säger vidare, tillsammans med den kände forskaren och hårdnackade ateisten Richard Dawkins, att det inte finns någon förklaring till livets uppkomst men båda kan tänka sig att livet kommit till jorden utifrån rymden. Men då är man ju tillbaka på ruta ett. Hur uppstod livet därute?

Lennart Har ni vetenskapsmän försökt er på att skapa fungerande liv. Ni vet ju hur byggstenarna ser ut.

Jan Jo, det har gjorts många sådana försök men inget har lyckats men får vi bara hålla på ett tag till så skall det nog gå.

Ingvar Det tror jag inte alls på. Det blir väl som när ni lekte alkemister och ni trodde på allvar att ni skulle kunna skapa guld på kemisk väg. Det skrattar man åt idag!

Lennart Jaha då är vi tillbaka där vi började med skyttegravskrig från respektive läger. Jag misstänker att en orsak till detta är att ni innerst inne erkänner att den andra sidan faktiskt kan ha rätt i vissa saker och att den egna sidan inte alltid har rätt i allting men det kan man inte erkänna för sina kolleger. Man är rädd för att bli stolleförklarad inom sitt eget skrå.

Jag skulle önska att ni kunde sätta er ner och diskutera dessa frågor förutsättningslöst och kanske se att det finns mycket man kan vara överens om utan att behöva rucka allt för mycket på sina egna grundläggande ståndpunkter.

Det hade varit uppfriskande och då kunde man kanske ändra rubriken Vad skall man tro till Det skall man tro.

 För tro handlar det ju om alltsammans!

2014-09-07

Du har säkert hört uttrycket ”Religion är orsaken till alla krig” och kanske nickat instämmande utan att reflektera djupare. Det har i alla fall jag gjort. Men stämmer det verkligen. Är det så att religionen i sig är krigisk.

Titta på kristendomen. Jesus kallas med rätta för fredsfursten. Han säger till och med att du skall älska din fiende och att du skall vända andra kinden till. Aldrig någonsin manar han till våld mot någon människa och i stället för hämnd skall du förlåta. Det är Jesus kärleksbudskap.

Detta är ju så långt ifrån krig man kan komma.

Krig handlar alltså inte om religion Det handlar om något helt annat. Det handlar om makt. Maktsträvarna har upptäckt att religion kan vara en bra täckmantel för sina egna maktbegär. Man har helt enkelt kidnappat religionen för att domptera folket att ställa upp på sina egna maktambitioner som i värsta fall kan utmynna i krig. Religionen har blivit ett slags gisslan i ett politiskt rävspel. Om man då protesterar är man rättslös. Då betraktas man ju som hädare. Detta är ju ett fenomenalt vapen i händerna på en samvetslös härskare.

Hur är det med korstågen då? Var inte det religionskrig. Ytligt sett ja men hade påven läst sin bibel ordentligt hade han insett att Jesus budskap var kärleken till medmänniskan oavsett om den är vän eller fiende. Jesus hade aldrig skickat en armé. Han hade skickat missionärer istället för att vinna folket. Hade man gjort det då hade kanske mellanöstern sett annorlunda ut idag.

30-åriga kriget då. Det var ju ett krig mellan katoliker och protestanter. Jo men i grunden var det nog så att man slogs om vem som skulle ha den yttersta makten i Europa. Påven eller kungarna.

För även de religiösa företrädarna har ju genom tiderna ofta haft världsliga maktambitioner.

Det som händer när man blandar ihop politik och religion är att religionen alltid blir den stora förloraren. Politiken förorenar religionen!

Allra värst blir det där fanatismen får fotfäste. Politisk fanatism och religiös fanatism är egentligen bara två sidor av samma mynt. Man agerar  likadant genom att världsfrånvänt fastställa en dogm som skall gälla alla utan undantag. Man vill sätta en tvångströja på alla människor och få dom till blind lydnad och det är inte Gud de skall lyda i första hand utan de världsliga ledarna.

Alla som opponerar sig anses ha förverkat sitt liv.

Detta är inte religion det är kriminellt maktmissbruk.

Äkta religion skyddar människan och människans relation till Gud.

Falsk religion skyddar bara suspekta makthavare och deras relation till mörka krafter.

Det finns alltså starka skäl till att ha vattentäta skott mellan politiken och religionen och aldrig mer skall jag använda uttrycket att religionen är orsaken till krig för så är det inte. Det är helt andra krafter som verkar där.

Låt religionen vara fri från politiken!

Vid sånggudstjänsten "Sånger i allhelgonatid" 2014-11-02 fick jag tillfälle att framföra mina tankar kring sångens betydelse.

Varför sjunger vi?

Alla människor kan sjunga. Varenda människa på jordklotet. Alla sjunger inte lika bra men alla föds med förutsättningar för att kunna sjunga. Vi kan sjunga från djupaste bas till högsta sopran. Vi kan sjunga starkt eller svagt, sorgset eller glatt, snabbt eller långsamt, lugnt eller svängigt etc. Men varför har mänskligheten försetts med denna förmåga att kunna använda stämbanden på ett så otroligt avancerat sätt och som egentligen inte behövs för vår överlevnad?

Här är något som inte stämmer i Darwins utvecklingslära. Vi har utvecklat en massa egenskaper, styrka, snabbhet, smart hjärna, samarbetsförmåga, syn och hörsel osv. Allt detta, enligt Darwin, för att överleva i kampen om livsutrymmet här på jorden.

Men sången den behövs ju inte för det ändamålet. Den behövs ju inte för att överleva. Varför har mänskligheten ändå fått den avancerade förmågan?

Det måste ligga något annat bakom. Något som inte går att beskriva i vetenskapliga termer för vetenskapen har ju ingen förklaring till detta.

Tänk er en text som försöker att uttrycka någons känslor. Kanske en kärleksdikt. Den kan vara nog så njutbar men sätt en melodi till den och sjung samma rader. Då händer något magiskt. Sången förädlar orden och det uppstår en form av välbehag i våra sinnen som är svårt att förklara. Vi kan konstatera att sång förmedlar känslor som är svåra att få fram på annat sätt.

Om man då dessutom sjunger tillsammans som t.ex. i en kör tillkommer ytterligare en dimension. Sången skapar gemenskap.

För mig är sång lika med harmoni. Vacker sång och musik är som balsam för själen och ännu bättre blir det om man kan medverka i en kör och känna den gemensamma glädjen över att alla stämmorna som lagras på varandra skapar något som är mycket större än du själv.

Eftersom vetenskapen inte kan förklara det här så lämnar vi Darwins utvecklingsteorier och i stället säger att det är vår skapare som gett oss förmågan att sjunga. Men då uppstår ändå frågan varför vill Gud att vi skall sjunga?

Det kan vi bara spekulera i men vi vet att vår skapare är klok. Han vet att det är inte bara vår fysiska kropp som behöver lindring och behandling ibland. Även själen behöver sin omvårdnad och då kan man se sången som ett läkemedel.

Visste ni att körsång, som är en av de största folkrörelserna i Sverige, allt oftare betraktas som friskvård. Det är till och med så att forskare menar att körsångare blir 3 – 4 år äldre än de som inte sjunger i kör.

Och i Storbritannien kan läkare numera skriva ut ”sång på recept”. Man har kommit fram till att det är bra för både hjärtat och hjärnan. Det minskar nämligen risken för hjärtsjukdomar. Det förbättrar koncentration och minne. Det frisläpper bl.a. endorfiner i hjärnan som förbättrar humöret och lindrar eventuella depressioner och det minskar stressen, ökar välbefinnandet och utvecklar självförtroendet.

Mot den bakgrunden kan vi ju se sången som en gåva från Gud för att vi ska må bra under vår jordevandring.

Det är heller ingen tillfällighet att körsången har en så stark ställning i kyrkan. Den är ett sätt för Gud att kommunicera med oss. Med texterna ger han oss vägledning och stöd i livet och i lovsångerna kan vi tacka honom för det.

Dessutom tror jag Gud gillar att lyssna på bra sång och musik liksom vi människor. Varför skulle han annars gett oss sångförmågan?

Kan det kanske dessutom vara så att han vill ge oss en föraning om vad som komma skall.

Det finns ju löften om överjordiskt skön sång och musik i himlen. När vi nu i allhelgonatider tänker på alla de som lämnat jordelivet och gått före oss till himlen så kan vi känna tröst i att de får lyssna till universums bästa körer. Änglakörerna.

Vi är ju inte riktigt framme vid himlaporten på förhoppningsvis ett bra tag än så fram till dess får ni nöja er med vår egen kör Joysing.

Jag tror att även lyssnande på sång och musik förlänger livet! Det var nog bra att ni kom ikväll. Luta er tillbaka i bänkarna. Känn hur harmonierna strömmar mot er och känn hur sången för oss närmre vår Herre.

Bön: Tack Herre för sångförmågan och sångarglädjen som vi fått av dig och tack för löftet om en fortsättning i himlen.

Amen

  2019-04-14

Jag fick möjlighet att vid en Gudstjänst lägga ut mina tankar kring förbön. Nedan ett koncentrat av föreläsningen.

Förbönens effekt

Be och du ska få säger Jesus och det är många som ber för egen räkning med varierande resultat. Oavsett så är det viktigt att be. Det gäller att hålla kommunikationen öppen.

Att be för andra, förbön, är ännu viktigare. Då händer det garanterat något!

Förbön är ett väldigt starkt kristet redskap!

Vem behöver förbön?

Det gör alla människor.

Alla har sina bekymmer med hälsa, relationer, arbete, livsfilosofi etc.

Vem kan ge förbön?

 Det kan alla göra.

Det behövs ingen särskild utbildning för att be för andra. Det är bara att ställa sig till förfogande för Guds helande kraft. Det behövs inga särskilda böneformler. Tala bara om för Gud med egna ord vad som är problemet så sköter han resten.

Måste böneföremålet vara närvarande?

Det är inte alltid möjligt så då måste man be ”på distans”. Det fungerar det också men kanske inte med så tydliga eller omedelbara bönesvar som vid direktkontakt.

Vad händer med den som får förbön?

Det finns massor av berättelser om Gudsingripanden som står i direkt relation till utövad förbön.

Ibland blir bönesvaret omedelbart och direkt i samband med bönen.

Ibland kommer bönesvaret efter mer eller mindre lång fördröjning.

Ibland behöver man upprepa bönen många gånger innan något händer.

Ibland kanske man upplever att det inte blir något bönesvar. Då kan man fundera på om man bett om något som inte ingår i Guds plan.

En sak är dock absolut säker. Det blir aldrig sämre av en förbön.

Det minsta som kan hända är att bönemottagaren känner att en annan människa visar omsorg och vill honom så innerligt väl. Det är balsam för själen bara det!

Vad händer med den som ber?

  Att be för andra är att ställa sig till förfogande som Guds redskap.

Det är en stor tillfredsställelse att kunna göra något positivt för      någon som har det svårt och kan man inte själv göra något som kanske ligger över ens förmåga kan man alltid be om Guds hjälp.

Ett konstaterat bönesvar lyfter både den bedjande och den som fått förbön.

Det blir alltid bättre av förbön!

Vad händer i himlen vid förbön?

Kan tänka mig att det jublas över att någon vill öppna upp en kommunikationskanal för att etablera kontakt.

Kan man be utanför kyrkan?

Att be inne i kyrkan tillsammans med andra troende är ju helt naturligt men utanför kyrkan är det inte lika lätt. Man är kanske rädd att bli stolleförklarad i dagens sekulariserade samhälle.

Erfarenheten visar dock att väldigt få nekar till en erbjuden förbön. Bara inte någon annan hör eller ser det.

Man kan också be på distans för någon och sedan tala om för vederbörande att man bett för denne. Det blir aldrig en negativ kommentar.

Ska man även be för onda människor?

Att be för nära och kära är givetvis lätt och naturligt men be för de man inte tycker om. Kan man det och i så fall varför?

Inte kan man väl be för IS-mördarna och andra liknande människor. Jo man kan be för att de får möta Jesus och bli omvända. Det blir ju verkligen en win-win situation. En terrorist mindre och en troende kristen mer som i sin tur kan påverka andra i liknande situation.

Så gjorde Jesus med Paulus som var de kristnas värsta fiende. Efter omvändelsen blev han istället dess främsta apostel.

Så gjorde Jesus med Sebastian Stakset i Sverige idag. Han som var svårt kriminell, kåkfarare och fiende till samhället. Var ett ondskans redskap. Efter omvändelsen åker han nu runt i Sverige och evangeliserar och besöker fängelserna med de hårdaste kriminella gamla kompisarna och får dem att lyssna till Jesus och en del blir omvända liksom han själv. Det blir en stor vinst för samhället!

Varför är det så tyst ute i samhället om bönesvar?

Det har skrivits mängder av böcker kring ämnet oförklarliga händelser. Bl.a. då om helande och andra förmodade Gudsingripanden och den senaste i raden av denna litteratur är en bok av Micael Grenholm med titeln Dokumenterade Mirakler.

Han beskriver ett antal fall av svårt sjuka människor som fått förbön och tillfrisknat på ett mirakulöst sätt och som fått läkare att till och med anteckna i journalen att det är ett mirakel. Ett tillfrisknande som strider mot all vedertagen läkarvetenskap.

Vården vet alltså att sådant inträffar men väljer att dölja detta då det inte kan förklaras vetenskapligt.

Media har tillgång till det som skrivs om detta men väljer att inte ta upp ämnet. Man gör hellre program om spöken och onda andar.

Om folk bara visste vad förbön verkligen kan åstadkomma skulle det bli kölappar till Gudstjänsterna.

2020-11-04

Vid en inspelad kvällsandakt som sändes på Facebook fick jag framföra följande text.

"Vi är nu framme vid Allhelgonahelgen. Den består egentligen av två kyrkliga helgdagar, alla helgons dag och alla själars dag. Vi skiljer på att minnas helgonens liv och att minnas våra närståendes liv men rent teologiskt är det ingen skillnad. Vi är alla heliga tack vare Jesus kärlek till oss.

Under allhelgonahelgen minns vi våra döda på ett alldeles särskilt sätt. Gravarna smyckas med blommor och med tända ljus och många församlingar bjuder in till minnesgudstjänst för de som mist en nära släkting under året.

Så helgen präglas av att ljusen lyser på våra kyrkogårdar och kanske även i hemmen. De lyser upp mörkret. Både det yttre novembermörkret och det inre mörker som lätt infinner sig när en nära har gått bort.

Samtidigt som detta givetvis är en vemodig dag så ger den också ett hopp och löfte om att döden inte är slutstationen utan det finns en fortsättning på andra sidan graven.

”Den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö” säger Jesus (Joh 11:26)

Det är ju ett alldeles underbart löfte som vi kristna har fått. Vi behöver ju inte ha någon vånda inför döden. När vi själva träder över tröskeln till det eviga livet kommer vi säkert att mötas av de som gått före oss och glädjen kommer att bli stor vid denna återförening.

BÖN: Gud du som omsluter både levande och döda, till dig sätter vi vårt hopp och ser fram mot den dag då vi skall få möta dig sådan du är. Ge oss del av det liv som aldrig dör. Genom Jesus Kristus vår frälsare.

Amen

Så tänd gärna ett ljus för att hedra de döda men låt samtidigt detta ljus symbolisera det eviga livet som aldrig kommer att slockna.

Du som lyssnar på detta ta nu emot välsignelsen för den är riktad speciellt till dig.

Herren välsigne dig och bevara dig.

Herren låter sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig

Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig frid.

I Faderns och Sonens och den helige Andens namn

Amen"

Varför skall jag be?

Bön är något som ligger i kristendomens kärna eftersom bönen är så nära förbunden med gemenskap med Gud. Därför är bönen något av det allra viktigaste man kan ägna sig åt som kristen.

Att be tolkas väl ofta som en handling för att få något personligen. Men att be innebär så mycket mer.

I samma ögonblick som du knäpper dina händer och riktar din bön mot Gud händer det ett antal saker.

Du erkänner att du har en tro på att det finns en Gud som lyssnar på dig. Annars vore det fullständigt meningslöst att ens knäppa händerna. Bönen har alltså en stärkande effekt på din tro.

Därför skall du be.

När du börjar be talar du om för Gud att här är jag. Se mig, hör mig, snälla lyssna på vad jag har att berätta för dig.

Därför skall du be.

Du erkänner också att du är i en situation eller har ett behov som du inte själv klarar av att hantera. Du erkänner din svaghet. Se till mig som liten är. Du visar en ödmjukhet inför något som är mycket, mycket större än du själv.

Därför skall du be

Att be kan också göra att du kan komma in i en sinnesstämning som ger ro i själen. Det blir som en form av meditation. Just då är det bara du och Gud.

Därför skall du be.

Jesus bad dagligen och han uppmanar oss att göra detsamma. ”Be så skall ni få” sa han och han gav oss ett bra förslag till bön, Fader vår, som vi kan använda när våra egna ord inte räcker till.

En bön kan ha olika inriktningar beroende på omständigheterna.

Det kan vara att be om något för egen räkning. Något du själv behöver hjälp med.

Det kan också vara en tacksägelse för ett bönesvar som man fått. Artigt att tacka för något som man fått.

Det kan vara en tillbedjan att tacka och prisa Gud för den han är och vad han har gjort för dig och för världen.

Det kan vara en bekännelse av en synd du känner att du har begått och som du vill ha förlåtelse för.

Det kan vara en bön för dina medmänniskor som har behov av hjälp. Det som vi kallar förbön. Jag vill säga att be för egen räkning är silver men att be för andra är guld. Då närmar du dig den innersta kärnan i det kristna budskapet nämligen att visa omsorg och älska din nästa.

Så återigen varför skall jag be?

Jo, för jag vet att:

Just nu finns det någon som behöver din och just din förbön!

Du vet själv vem det är.

Därför skall du be!

Jag tillträdde ett nytt jobb 1992 som IT-säkerhetschef för Teliakoncernen.

Jag hade ingen formell utbildning för detta. Man fick lära sig under resans gång så det var bara in i hetluften och få en struktur på IT-säkerheten i en värld av snabb omvandling från det analoga till det digitala samhället.

Jag hamnade i ett enormt informationsflöde. Både internationellt och på hemmaplan. Informationen spretade åt alla håll. Det var mycket tyckande hit och dit och det var mycket som skymde sikten.

Jag behövde, i ett komplext och digert informationsmaterial, sortera bort det som inte var direkt relevant och hitta kärnpunkterna och synliggöra dessa. Enkelt och kortfattat så att alla förstod.

Det resulterade i en koncernpolicy med varje ord vägt på guldvåg.

15 år senare hände något märkligt och helt oförutsett. Jag kom till tro via en Alphakurs här i Missionskyrkan. Jag började läsa bibeln och en mängd annan kristen litteratur. Det fanns hur mycket som helst. Bara bibeln var ju en tegelsten. Jag hade mycket att ta igen.

Då upprepade sig mönstret. Precis som 15 år tidigare. En stor informationsflod vällde över mig. Mycket var spretigt och motsägelsefullt och ibland svårt att förstå och återigen kände jag mig tvungen systematisera och sammanställa och även rensa bort det som jag tyckte var ovidkommande så att jag skulle kunna hitta de verkliga kärnpunkterna i den kristna läran. Vad var viktigt och vad kunde man bara lägga åt sidan.

Ingen lätt uppgift för en novis på området. Det var mycket att smälta och sortera. Det tog några år och 2013 skrev jag en liten betraktelse som jag kallade Kristendomens kärna.

”Från Jesu tid har det skrivits oändligt mycket om den kristna läran. Det har byggts kyrkor och katedraler. Det har hittats på en mängd utanpåverk som splittrat kyrkan. Det har bildats ett antal förgreningar och sekter som många gånger har visat stor intolerans mot varandra.  Det bedrivs djuplodande teologiska studier för att finna ”sanningen” och mitt i allt detta blandas det in politik. Dessutom har det hittats på en massa regler för hur man ska vara som en ”sann” kristen. Det kan vara klädkoder, uppförande, etik och moral, umgänge, olika former av förbud, sätt att tillbedja etc. Olika regler beroende på vilken kyrka man tillhör.

Det är inte lätt alla gånger att vara kristen.

 Och ändå är det så enkelt!

Börja med att sortera bort utanpåverket. Allt det som skymmer sikten.

Gå direkt till källan – Jesus. Han sa ju precis hur det skulle va!

Jag fann att allt jag uppfattat om kristendomen kan sammanfattas i en enda mening.

En mening som Jesus själv uttalade.

En mening på åtta ord.

En mening som kan stoppa all ondska och hat.

En mening som kan stoppa krig och förtryck.

En mening som kan stoppa rasism.

 En mening som kan stoppa kriminalitet.

En mening som får allt det andra i bibeln att falla på plats.

 En mening som skulle kunna räcka som predikan. Det behövs egentligen inget mer.

 Åtta gyllene ord.

”Du skall älska din nästa såsom dig själv”.

För mig är detta kärnan i den kristna läran.

En mening som om den tillämpas fullt ut av alla människor skulle inrätta paradiset redan här på jorden.”

Så enkelt är det men - vem är din nästa? Där fanns en hake.

 Din nästa är nämligen alla människor på jorden. Nu blev det svårt. Hur skall jag kunna älska alla människor?

Jesus gjorde ju inga undantag.

 Han sa till och med ”älska din fiende!” Vänd andra kinden till. Men snälla Jesus vad begär du av oss?

Ska vi till och med älska personerna bakom IS? Kristendomens värsta fiende. Mördare.

Nu blev det ännu svårare! Men Jesus ser personen inte gärningarna. Personer som tror att de tjänar sin gud men som i själva verket är hjärntvättade och grundlurade och har blivit ett redskap i ondskans tjänst. De kan omvändas och det sker också! Jesus ser det nog så men jag har svårt att ta det till mig.

Så vad gör jag nu? Jag fann kärnan i det kristna budskapet men har svårt att leva efter det.

Det finns dock en lösning

Motsatsen till att älska är att hata.

Om man säger så här. Du skall inte hata din nästa. Då blir det mer hanterligt.

Om du inte hatar någon så gör du inte någon medvetet illa. Ett steg på vägen mot det fullständigt kärleksfulla samhället.

Möt inte hat med hat. Hat föder bara mer hat. Man blir bara olycklig själv. Det äter upp en inifrån.

Om alla slutar att hata då skulle världen bli bra mycket bättre än i dag.

När jag kommit så långt i mina funderingar tyckte jag att det här var en riktigt bra kompromiss i förhållande till det radikala kärleksbudskapet men det finns en möjlighet till.

Skapa öar av kärlek i närområdet. Var och en på sin plats sprider kärlek och omtänksamhet. Jag och du och du. Ringar som överlappar varandra och till slut sprids över hela världen. Som en pandemi men en kärleksfull sådan. Tänk er en kärlekspandemi som startar i Vinslöv!

Då har vi ju tillsammans uppfyllt löftet att älska din nästa så som dig själv. Det var inte svårare än så och Jesus visste det redan när han sa det.

Bön: Herre du har givit oss i uppdrag att vi skall älska varandra utan något förbehåll. Du vet också att vi inte alltid förmår att uppfylla detta krav. Ibland är vi i vår svaghet väldigt långt från ditt kärleksbudskap. Vi klarar det inte utan din hjälp så vår bön är att du är med oss och ger oss insikt, mod och energi att närma oss ditt kärleksbudskap på rätt sätt. Hjälp oss att var och en på sin plats skapa en ring av kärlek precis så som du vill ha det.

I Jesu Kristi namn

Amen